Varje vecka är det helg...
Fyfan för helg. Fyfan för en hel sallad igår. Fyfan för träning som inte hjälper.
Jg vågar inte väga mig, så är det alltd. Men bättre nu än om en vecka, då skillnaden är för stor åt något håll. Jag ska köpa laxeringsmedel. Då kan jag veta vad jag väger utan mat från igår och förrgår och allt.
Jag ska bara jobba hela helgen så det finns ite mycket att säga. Idag har jag ätit 1 dl lättfil, det får vara bra så. Och ta till med en himla massa kaffe.
Nu ska jag först till gymmet och bränna minst 600 kcal. PUSSS
In the end our struggle will pay off...
Jag må ha haft motgångar hela dagen, i skolan, på jobbet och rent allmänt. Jag må ha varit och spytt nyss som jag lovade mig själv att jaga inte skulle göra. Men tänk att allt dethär är skitsamma, för idag har jag gått ner 0.5 kg tjoho, och imorgon bitti kommer det vara ännu mer :)
Denhär kicken asså. Att se siffrorna sjunka. Fyfan vad skönt det är. Fyfan vad glad jag blir. Fyfan vad bra jag mår. det är värt att gå omkring som en zombie hela dagarna för dethär. Jag förstår inte varför mamma ska hålla på och gömma vågen. Eller jo det gör jag ju iofs, hon tycker jag har en sjukdom. Men om man har en sjukdom ska man inte må bra, och nu mår jag skitbra. 
Som grädden på moset ska jag sätta på någon film nu. Det var inte igår. Jag tycker om att ha mycket att göra. Hålla sig hemifrån så länge som möjligt. Om man är sysselsatt med någonting hela tiden glömmer man faktiskt bort maten. Därför är det så skönt att jag fått börja jobba nu på eftermiddagarna efter skolan, oftast.
Så som sagt, det har inte blivit så mycket film och skit. Men jag känner inte för film, jag vill läsa färdigt min bok :P
Puss på en underbar dag, och puss på någon som gett mig denhär viljestyrkan som kommit från ingenstans :D
Kommentarer och frustration...
Goderafton mina vänner :) ska bara säga ännu en gång att era kommentarer värmer i mitt lilla hjärta. Jag har svårt att acceptera komplimanger eller smicker eller folk som menar väl, men om man får höra något snällt gör det min dag... Och jag läser alla, jag bara inte publicerar dom. Jag vet inet varför, men jag är rädd för det.
Jag vet inte hur mycket man förbränner på en gympalektion och det är jävligt frustrerande, så jag gick hem från jobbet ikväll, det tar ca 1½ timma, ska göra massa situps och skit senare också, men ändå. Usch vad svårt det är. Nu står K och lagar kyckling med pasta och soltorkade tomater-röra typ. Faan. Ångest! Jag skulle kommit hem mycket senare, hur ska jag liksom slingra ur mig dethär? Jag vill verkligen inte spy ikväll, jag har redan så ont i halsen! GUDARS.
Jag vet inte hur mycket man förbränner på en gympalektion och det är jävligt frustrerande, så jag gick hem från jobbet ikväll, det tar ca 1½ timma, ska göra massa situps och skit senare också, men ändå. Usch vad svårt det är. Nu står K och lagar kyckling med pasta och soltorkade tomater-röra typ. Faan. Ångest! Jag skulle kommit hem mycket senare, hur ska jag liksom slingra ur mig dethär? Jag vill verkligen inte spy ikväll, jag har redan så ont i halsen! GUDARS.
Terapi-tips: Sticka en halsduk...
Det är en god morgon för en gångs skull. Jag känner mig inte så låg som jag brukar, tack så mycket. kanske för att vågen visade -0.5, och man märker att dethär slitet faktiskt ger nytta. Så är det bara att se till at inte vräka i mig hur mycket som helst idag, som jag brukar göra :P
Tänkte gå på bokrean men fick reda på att jag ska jobba nu i eftermiddag istället. Jag har kommit på ett tips min förra psykolog sa. Sticka. Det är en bra terapi. Tänk att sitta jag sticka en jävligt lång och ful och tjock halsduk medans man lyssnar på en ljudbok, känns väldigt lockande :)
Så imorgon ska jag köpa en stor jävla rulle med garn och hitta några bra ljudböcker på rean, måste börja avvänja mig från nedladdningar nu när det snart blir olagligt :) Ha en bra dag vänner, återkommer kanske ikväll, nu taggar jag pingis på gympan som typ inte förbränner ett piss :P
Tänkte gå på bokrean men fick reda på att jag ska jobba nu i eftermiddag istället. Jag har kommit på ett tips min förra psykolog sa. Sticka. Det är en bra terapi. Tänk att sitta jag sticka en jävligt lång och ful och tjock halsduk medans man lyssnar på en ljudbok, känns väldigt lockande :)
Så imorgon ska jag köpa en stor jävla rulle med garn och hitta några bra ljudböcker på rean, måste börja avvänja mig från nedladdningar nu när det snart blir olagligt :) Ha en bra dag vänner, återkommer kanske ikväll, nu taggar jag pingis på gympan som typ inte förbränner ett piss :P
Your drug is a heartbreaker...
Jag har ont i hjärtat. Jag är rädd. Lycka till att somna inatt :( Jag kanske inte vill dö trots allt.
Lite musik för omväxlighetens skull...
En mycket bra låt av ett mycket bra band. Jag är egentligen svagast för den sorters låtar där det bara är en man med en gudomlig röst och en gitarr á la Ray LaMontagne, José Gonzales, Robert Pattinson, Melpo Mene osv... Och såklart de svenska favoriterna á la Kent och Håkan.
Men denhär låten och dethär bandet får jag kan jag bara ligga ner och lyssna när de på något sätt skriker ut min ilska åt mig, hehe, jag har aldrig påstått mig vara normal ;)
Muse - Feeling good
och juste, jag skippade fisken och har bara druckit vatten :D Tjoho! Brände ca 800 kcal och det ger mig ett minus på 715 för dagen :D Glad? Jo tack!
Men denhär låten och dethär bandet får jag kan jag bara ligga ner och lyssna när de på något sätt skriker ut min ilska åt mig, hehe, jag har aldrig påstått mig vara normal ;)
Muse - Feeling good
och juste, jag skippade fisken och har bara druckit vatten :D Tjoho! Brände ca 800 kcal och det ger mig ett minus på 715 för dagen :D Glad? Jo tack!
Fishy-ångest...
Nu har jag ätit fem minitomater, fyfan vad äcklig jag känner mig. Ikväll ska vi äta fisk dessutom. jag börjar nästan gråta när jag tänker tanken. Jag vill inte kräkas ikväll igen, det har hänt nästan varje dag i en vecka. Jag är så svullen i halsen. men även att jag kommer gå och träna hårt nu så kommer lika mycket ångest uppstå. 
Matdagbok än sålänge:
- ½ äpple
- tre minimorötter
- 1 kopp kaffe
- 5 minitomater.
= 89 kcal. BLÄÄÄÄÄÄÄ
Och fisken kommer innehålla typ äckliga 200 kcal! Måste bränna över 600 nu. Önska mig lycka till ;)
omöjlig skola...
Sitter i skolan och har försökt plugga på ett prov jag har i eftermiddag. Men mitt medvetande typ sviker mig. Jag kan inte koncentrera mig. Det är inte hunger, det är bristen på näring, för hunger känner jag inte.
Jag kan inte hänga med i samtal heller. Mest för att allt är så ointressant. Mest för att jag inte har något att säga. Jag hade haft åsikter om jag hade mer energi. HAHA. Det är ändå gött att gå ner två kilo på mindre än en vecka.
Tryckt i mig ett halvt äpple nu så jag kan bli människa. Nu ska jag dra mig och försöka, så jag inte tänker på det jävla äpplet och att jag faktiskt la pengar på det.
Måste tacka alla för snälla kommentarer, det värmer lite iaf. Keep up the good job :)
Mat och underverk...
Det är rätt sjukt, vad lite mat kan göra. Jag har inte ätit på ett par dagar nu och förstås har ju huvudvärken stigit mer och mer. Nu kom jag hem efter en tvåtimmarspromenix och min huvudvärk var outhärdlig. Men jag tog ett halvt äpple och ca 1 dl filmjölk och vipps, så var flera dagars huvudvärk borta.
<Måste gå och lägga mig nu. Det är dåligt, för jag har två försenade prov som jag ska göra imorgon. Jag har sjutit fram precis allt och bara idag har jag gjort färdigt två arbeten. Det är det värsta, att jag lär bli underkänd i flera ämnen bara för jag lägger all min energi på att förbränna och sova. DÅ hatar jag denhär sjukdomen! Om jag lever till 40 kommer jag säkert se tillbaka på gymnasietiden och tycka att jag var dum i huvudet som förstörde mitt liv så ;)
Menmen, nu ska jag nog dra mig till kojs och lyssna på "Män som hatar kvinnor" av Stieg Larsson. Jag vet att filmen kommer snart, men jag har fått höra att man ska läsa boken först. Började på den i somras men kom inte så långt och ljudbok är otroligt bra när man lyssnar på mp3 mycket. Jag tröttnar så fort på min musik så detta är ultimata :D
<Måste gå och lägga mig nu. Det är dåligt, för jag har två försenade prov som jag ska göra imorgon. Jag har sjutit fram precis allt och bara idag har jag gjort färdigt två arbeten. Det är det värsta, att jag lär bli underkänd i flera ämnen bara för jag lägger all min energi på att förbränna och sova. DÅ hatar jag denhär sjukdomen! Om jag lever till 40 kommer jag säkert se tillbaka på gymnasietiden och tycka att jag var dum i huvudet som förstörde mitt liv så ;)
Menmen, nu ska jag nog dra mig till kojs och lyssna på "Män som hatar kvinnor" av Stieg Larsson. Jag vet att filmen kommer snart, men jag har fått höra att man ska läsa boken först. Började på den i somras men kom inte så långt och ljudbok är otroligt bra när man lyssnar på mp3 mycket. Jag tröttnar så fort på min musik så detta är ultimata :D
Välförtjänt...
Så går det när man är dum i huvet. Då förtjänar man kanske att gå upp ett kilo på en dag? Jag vet inet om jag ska orka börja om på nytt igen? Eller bara låta min kropp drunkna i mat och gå upp 16 kg till så jag är tillbaka exakt där jag startade, så har 1½ år varit helt i onödan. Så jag kan försvinna då.
Fyfan vad ont det gör. I bröstkorgen pga av panikångest igårkväll. I magen för ja... inte svårt att lista ut. Så jävla elak tycker jag faktiskt inte att jag har varit så jag förtjänar sånthär. Men man ska inte vara självisk. Man ska inte tycka synd om sig själv. Då är man en dålig människa.
Knulla detta livet hallaa!
Fyfan vad ont det gör. I bröstkorgen pga av panikångest igårkväll. I magen för ja... inte svårt att lista ut. Så jävla elak tycker jag faktiskt inte att jag har varit så jag förtjänar sånthär. Men man ska inte vara självisk. Man ska inte tycka synd om sig själv. Då är man en dålig människa.
Knulla detta livet hallaa!
åååh!....
Jaaao, så var vi tillbaka på ruta 1 igen. För dethär var ju väntat x1000 typ. jag har ätit godis på jobbet, och ett wienerbröd. och en risifrutti. Självklart. Och det håller ju inte. Detkan jag inte leva med. Kom hem så småningom och proppade i mig allt jag kunde se. jobbigt var det när det inte fanns någon plats i magen, jag blev spyfärdig på typ en macka. Och det är ju synd för då kunde jag ju inte njuta så mycket som jag velat och längtat efter i typ en vecka.
Nu gör det skidont i halsen, ungefär som när man har allvarligt mycket halsfluss. Jag hatar mig själv. Och det är inte på skämt någonstans. Jag hatar mig själv så jävla mycket så det finns inte. Och nu har en hel veckas svält varit helt förgäves. Och jag kommer förtsätta öka äckligt mycket i vikt.
Jag klarar inte så länge till. Det gör jag verkligen inte. Jag vill inte. Jag vill slå sönder mitt huvud i väggen, så mycket ilska har jag i mig. Jag vill skrika, slå och ta sönder allt jag kan se. Mig mage står utåt, FAAAAAN den står utåt! Jag vill missbruka hela lagret av mina ångesttabletter, svimma, få hjärtstopp. Försvinna. Spy upp alla mina organ. Riva sönder kroppen. Bränna sönder kroppen. Skrika igen. Dö. Jag vill nästan dö. Det brukar vara att "inte orkar leva". Men jag VILL dö, nästan, snart. Jag kommer aldrig kunna må bra. Jag kommer alltid ha ångest. Och då vill jag dö, jag vill inte finnas längre.
Nu gör det skidont i halsen, ungefär som när man har allvarligt mycket halsfluss. Jag hatar mig själv. Och det är inte på skämt någonstans. Jag hatar mig själv så jävla mycket så det finns inte. Och nu har en hel veckas svält varit helt förgäves. Och jag kommer förtsätta öka äckligt mycket i vikt.
Jag klarar inte så länge till. Det gör jag verkligen inte. Jag vill inte. Jag vill slå sönder mitt huvud i väggen, så mycket ilska har jag i mig. Jag vill skrika, slå och ta sönder allt jag kan se. Mig mage står utåt, FAAAAAN den står utåt! Jag vill missbruka hela lagret av mina ångesttabletter, svimma, få hjärtstopp. Försvinna. Spy upp alla mina organ. Riva sönder kroppen. Bränna sönder kroppen. Skrika igen. Dö. Jag vill nästan dö. Det brukar vara att "inte orkar leva". Men jag VILL dö, nästan, snart. Jag kommer aldrig kunna må bra. Jag kommer alltid ha ångest. Och då vill jag dö, jag vill inte finnas längre.
Nästan så man blir lite schtoolt!...
Tack så mycket, idag dissade jag en myyycket stor 18årsfest. Är det livet mot hälsosam eller :D Dels för jag är rädd att få panikångest mitt bland allt folk som klänger, måste hämta mig lite mer först. Dels hade jag inte pengar och det enda som erbjöds då var öl och nej tack, omjag smällen i mig dom onödiga kalorierna är allt förgäves. men mest av allt så har jag ingen lust. Det är inte likt mig när man blir bjuden. Tjoho :) Föredrar hellre att hyra film med L så då tänker jag göra det :) Det blev bara en timmes promenad idag men å andra sidan har jag gjort sammanlagt 100 situps och 50 upphopp. schlalalaaa
Matdagbok förresten;
Matdagbok förresten;
- 1½ dl cocktailtomater (ca 30 kcal)
- 2 dl mini-mjölk (ca 70 kcal)
- 1½ dl lättfil (smak blåbär/hallon) (ca 80 kcal)
- 3 koppar te (ca... inget!)
Ämnesomsättning mm...
Nu har det gått över. Jag sysselsatte mig med att plugga, smällde i mig några cocktailtomater också. Nu funkar inte sidan som visar kalorier så jag har ingen aning.
Börjar iaf tröttna på att frysa hela tiden. Försöker hålla igång kroppen, annars blir det ännu värre. Nu när man är ensam hemma kan man göra lite som man vill. Jag har gjort 15 upphopp och 25 situps varje timme, men det är likt förbannat lika jävla kallt. Jag hatar vintern. Jag vill kunna gå ut och röra mig, springa, inte sitta som en jävla isolerad korv härinne hela tiden. Haha fråga inte om bilden, bakelser är det roligaste att fota :P
Jag läste på en sida igår att för att få bättre ämnesomsättning och hålla igång den ska man röra sig varje halvtimme. Om man sitter ner ska man ställa sig upp och hoppa eller något. Det må vara sant, men säg mig: hur fan skulle det se ut i klassrummet om jag från ingenstans ställer mig upp och börjar hoppa mitt under en föreläsning :P haha, vilken jävla syn ;)
Börjar iaf tröttna på att frysa hela tiden. Försöker hålla igång kroppen, annars blir det ännu värre. Nu när man är ensam hemma kan man göra lite som man vill. Jag har gjort 15 upphopp och 25 situps varje timme, men det är likt förbannat lika jävla kallt. Jag hatar vintern. Jag vill kunna gå ut och röra mig, springa, inte sitta som en jävla isolerad korv härinne hela tiden. Haha fråga inte om bilden, bakelser är det roligaste att fota :P
Jag läste på en sida igår att för att få bättre ämnesomsättning och hålla igång den ska man röra sig varje halvtimme. Om man sitter ner ska man ställa sig upp och hoppa eller något. Det må vara sant, men säg mig: hur fan skulle det se ut i klassrummet om jag från ingenstans ställer mig upp och börjar hoppa mitt under en föreläsning :P haha, vilken jävla syn ;)
In the darkness I remain...
Hjäääälp!
Seriöst. trots att jag vägde mig nyss och det inte var någon skillnad från igår går det inte att stoppa. Vafan. Jag har redan ätit en hel tallrik fil. Blä. Magen står ut. Det har slutat bränna i låren.
Trots detta är det påväg tillbaka. Snälla snälla. jag vill inet hetsäta. Jag vill inte tappa kontrollen, det har ju gått så bra nu! Och jag vill inte spy. Faaaaan vad gör man? Jag är inte hungrig, men det är som mitt medvetande håller på att försvinna och någon annan tar över och bestämmen vad jag ska göra, jag kan inte stå emot.
Jag kastade nyss nästan en hel äppelkaka i soptunnan som mamma gjort igår. Det mår jag också dåligt av, för hennes skull. Men om jag inte gjort det skulle jag ätit upp den, och då skulle alltingbryta samman. Fyfan. Som jag har sagt innan, det är det värsta beroendet jag varit med om. Och jag hade inga problem att sluta röka. ÅÅÅÅH!
Får la försöka pallra mig till gymmet. Men jag mår inte bra idag. Jag är inte i skolan. Men jag vet att jag fortsätter att inte äta när jag varit och tränat.
Seriöst. trots att jag vägde mig nyss och det inte var någon skillnad från igår går det inte att stoppa. Vafan. Jag har redan ätit en hel tallrik fil. Blä. Magen står ut. Det har slutat bränna i låren.
Trots detta är det påväg tillbaka. Snälla snälla. jag vill inet hetsäta. Jag vill inte tappa kontrollen, det har ju gått så bra nu! Och jag vill inte spy. Faaaaan vad gör man? Jag är inte hungrig, men det är som mitt medvetande håller på att försvinna och någon annan tar över och bestämmen vad jag ska göra, jag kan inte stå emot.
Jag kastade nyss nästan en hel äppelkaka i soptunnan som mamma gjort igår. Det mår jag också dåligt av, för hennes skull. Men om jag inte gjort det skulle jag ätit upp den, och då skulle alltingbryta samman. Fyfan. Som jag har sagt innan, det är det värsta beroendet jag varit med om. Och jag hade inga problem att sluta röka. ÅÅÅÅH!
Får la försöka pallra mig till gymmet. Men jag mår inte bra idag. Jag är inte i skolan. Men jag vet att jag fortsätter att inte äta när jag varit och tränat.
Uppmaning!...
Alltså, en tjej prisade mig i sin blogg för att jag spyr.
Jag blev ledsen. Tänkte skriva en kommentar där men kan lika gärna skriva den här så fler får ta del av det.
Jag vill verkligen inte uppmuntra någon till att börja kräkas efter man ätit. Så snälla börja inte med det! Det är så oerhört beroendeframkallande och det förstör i princip ens liv. Ja, det ÄR farligt, väldigt väldigt farligt. man börjar förstöra i magen bara efter några gånger. Jag har svimmat och fått hjärtklappning flera flera gånger när jag gjort det. Förutom sån här införmation som inte biter på någon (det är som att säga till en tonåring som förjar festa att den kommer bli alkoholist, sånt lyssnar man inte på), händer det andra väldigt obehagliga saker med kroppen. Man har alltid ont i halsen (dels för man rivit sönder den med fingrarna, dels för magsyran som kommer upp och fräter sönder munnen och halsen), man får enormt ont i magen hela dagarna. Och visst, det är skönt att känna sig tom, men sanningen är att man inte blir helt tom, det tar oerhört lång tid om du ska bli det, och då har kroppen redan tagit upp alla näringsämnen. magsäcken är fortfarande lika stor som mängden mat du stoppade i dig, så efter en liten stund blir man vrålhungrig igen och glufsar i sig ändå, annars svider der i magen så det finns ingen liknande smärta. På grund av att kroppen inte är byggd för dethär beteendet kommer tarmarna lägga av. Och man får förstoppning vilket är skiiiiidjobbigt. Vanligast kommer tarmarna även vara skadade för livet. Man kan bara äta små mängder och inte stark mat, och varje gång man äter kommer man få kramp i magen efteront som är skidjobbigt och gör skidont.
Är det värt allt dethär? Sanningen är att man inte går ner i vikt. Man blir inte smalare. Man mår dåligt en hel dag efter det har inträffat. det är så förbannat jobbigt och man blir så jävla nere. Man måste avboka massa för dels tar det en stund att kräkas, sedan ska man städa upp efter sig, sedan har du för ont och mår för dåligt för att göra något.
Nej, jag lovar alla er att det inet är värt det. Bulimin har varit nära att ta mitt liv flera gånger. Jag har försökt ta mitt liv för jag mått så dåligt. Och jag kommer nog aldrig kunna äta mig mätt då jag har som vana är spy, och så är den onda cirkeln igång igen. Och jag kommer alltid känna lusten efter att få vräka i mig allt mitt kylskåp och skafferi och min frys innehåller. Det kommer ta en herrans massa år innan jag blir frisk, eller friskare iaf.
Så snälla snälla människor. Börja aldrig kräkas! Ingen förtjänar att lida så.
tack
Jag blev ledsen. Tänkte skriva en kommentar där men kan lika gärna skriva den här så fler får ta del av det.
Jag vill verkligen inte uppmuntra någon till att börja kräkas efter man ätit. Så snälla börja inte med det! Det är så oerhört beroendeframkallande och det förstör i princip ens liv. Ja, det ÄR farligt, väldigt väldigt farligt. man börjar förstöra i magen bara efter några gånger. Jag har svimmat och fått hjärtklappning flera flera gånger när jag gjort det. Förutom sån här införmation som inte biter på någon (det är som att säga till en tonåring som förjar festa att den kommer bli alkoholist, sånt lyssnar man inte på), händer det andra väldigt obehagliga saker med kroppen. Man har alltid ont i halsen (dels för man rivit sönder den med fingrarna, dels för magsyran som kommer upp och fräter sönder munnen och halsen), man får enormt ont i magen hela dagarna. Och visst, det är skönt att känna sig tom, men sanningen är att man inte blir helt tom, det tar oerhört lång tid om du ska bli det, och då har kroppen redan tagit upp alla näringsämnen. magsäcken är fortfarande lika stor som mängden mat du stoppade i dig, så efter en liten stund blir man vrålhungrig igen och glufsar i sig ändå, annars svider der i magen så det finns ingen liknande smärta. På grund av att kroppen inte är byggd för dethär beteendet kommer tarmarna lägga av. Och man får förstoppning vilket är skiiiiidjobbigt. Vanligast kommer tarmarna även vara skadade för livet. Man kan bara äta små mängder och inte stark mat, och varje gång man äter kommer man få kramp i magen efteront som är skidjobbigt och gör skidont.
Är det värt allt dethär? Sanningen är att man inte går ner i vikt. Man blir inte smalare. Man mår dåligt en hel dag efter det har inträffat. det är så förbannat jobbigt och man blir så jävla nere. Man måste avboka massa för dels tar det en stund att kräkas, sedan ska man städa upp efter sig, sedan har du för ont och mår för dåligt för att göra något.
Nej, jag lovar alla er att det inet är värt det. Bulimin har varit nära att ta mitt liv flera gånger. Jag har försökt ta mitt liv för jag mått så dåligt. Och jag kommer nog aldrig kunna äta mig mätt då jag har som vana är spy, och så är den onda cirkeln igång igen. Och jag kommer alltid känna lusten efter att få vräka i mig allt mitt kylskåp och skafferi och min frys innehåller. Det kommer ta en herrans massa år innan jag blir frisk, eller friskare iaf.
Så snälla snälla människor. Börja aldrig kräkas! Ingen förtjänar att lida så.
tack
How come I up end where I started...
Matdagbok:
Jag har hittat mammas gömställe för vågen, så nu kan jag återfå kontrollen. Det är en skam att jag gått upp så mycket, emn nu KOMMER det att bli ändringar. Det måste det. Jag ska göra som alla andra och sätta upp delmål.
57 kg (för att komma tillbaka till normaltillstånd), 53 kg, 50, 48, 46, 44.
Det är svårast i början, de första två veckorna, att hålla igång skiten. efteråt är det en dans på rosor :) Och nu är min viljestyrka ganska stor så det kommer gå betydligt bättre än de senaste gångerna :P
juste, gymmet var det...
- 2 dl Varma koppen (blomkol & broccoli)
- 3 koppar kaffe
- ½ clementin
- 2 dl frysta jordgubbar
Jag har hittat mammas gömställe för vågen, så nu kan jag återfå kontrollen. Det är en skam att jag gått upp så mycket, emn nu KOMMER det att bli ändringar. Det måste det. Jag ska göra som alla andra och sätta upp delmål.
57 kg (för att komma tillbaka till normaltillstånd), 53 kg, 50, 48, 46, 44.
Det är svårast i början, de första två veckorna, att hålla igång skiten. efteråt är det en dans på rosor :) Och nu är min viljestyrka ganska stor så det kommer gå betydligt bättre än de senaste gångerna :P
juste, gymmet var det...
Matdagbok...
Jag tror jag ska börja skriva matdagbok, bra att ha eftersom jag istort sett samlar mitt liv här.
Jag klarar alltid att vara såhär lugn första veckan, sen tar det undermedvetna över. Därför ska jag börja försöka tänka att jag inte är i en svältperiod eller vad det nu kan vara, det får vi se. Men känns bara som att jag fått lite halvnog med att se ut såhär, jag har gått upp fruktansvärt mycket under lovet.
Dolly Parton - Here you come again
Jo tack, härlig låt för tillfället :)
- 300 g A-fil
- 15 g ostskiva
- 125 g frysta jordgubbar
- 3 koppar vanilj-te :)
Jag klarar alltid att vara såhär lugn första veckan, sen tar det undermedvetna över. Därför ska jag börja försöka tänka att jag inte är i en svältperiod eller vad det nu kan vara, det får vi se. Men känns bara som att jag fått lite halvnog med att se ut såhär, jag har gått upp fruktansvärt mycket under lovet.
Dolly Parton - Here you come again
Jo tack, härlig låt för tillfället :)
You're making me ill...
Jag blir så förbannad. På folk. Folk är dumma i huvudet. Vänner som gör narr av mig bakom min rygg. DÖ, jag behöver inte någon av er.
Ibland gråter jag bara för att jag önskar att det var 1½ år fram i tiden, då jag tagit studenten och lämnat denna jävla staden och alla jävla människor som bor här. Det är som att Gud rensat alla pundade idioter från världen och placerat dom här. Och om jag inte flyttar snart kommer jag också bli så jävla dryg. ÅÅÅÅÅÅH
Jag har ätit en tallrik fil idag, och det var tillräckligt jobbigt att erkänna. Snart ska jag gå ut och bränna bort den. HA!
Ibland gråter jag bara för att jag önskar att det var 1½ år fram i tiden, då jag tagit studenten och lämnat denna jävla staden och alla jävla människor som bor här. Det är som att Gud rensat alla pundade idioter från världen och placerat dom här. Och om jag inte flyttar snart kommer jag också bli så jävla dryg. ÅÅÅÅÅÅH
Jag har ätit en tallrik fil idag, och det var tillräckligt jobbigt att erkänna. Snart ska jag gå ut och bränna bort den. HA!
Än då länge...
idag har jag ätit: 3 koppar te, 200 ml lättfil, ärtot och nu en gurkbit. Kaloriintag på 141. Nu får det vara nog för idag, skulle vilja ut och ta en långpromenad, men jag kan lika gärna åka skridskor. Fyfan för vinter. Det rubbar alltid träningsplaner.
Ska man orka pallra sig till gymmet?
Jag stannar helst inne idag och gråter, men det är just det jag inte ska göra då. man kanske ska testa att göra motsatsen mot vad man känner för hela tiden? haha.
Jag får sån kick av dehär. Jag hade glömt hur skönt det är att känna hunger. Det sticker i låren. Det är faktiskt inte så svårt att avstå från mat. Jag älskar att känna mig såhär, jag mår så jävla bra. tack.
Ska man orka pallra sig till gymmet?
Jag stannar helst inne idag och gråter, men det är just det jag inte ska göra då. man kanske ska testa att göra motsatsen mot vad man känner för hela tiden? haha.
Jag får sån kick av dehär. Jag hade glömt hur skönt det är att känna hunger. Det sticker i låren. Det är faktiskt inte så svårt att avstå från mat. Jag älskar att känna mig såhär, jag mår så jävla bra. tack.
Min blogg är bra i längden...
Jag vet att denhär bloggen är dum. Att man bara peppas att må sämre. det är fel.
Men vad som är bra med denhär bloggen är att jag faktiskt hittar mig själv. Jag lär känna mig själv. När jag håller på och skriver och bollar idéer om hur jag är uppbyggd.
-Och då kan denna bloggen vara bra i längden. För om jag känner mig själv in i minsta detalj och allt som har med mig att göra, så vet jag också vilka metoder jag kan använda för att bli frisk, för jag vet hur jag kommer reagera. TJOHO :)
Jag älskar min blogg.
Men vad som är bra med denhär bloggen är att jag faktiskt hittar mig själv. Jag lär känna mig själv. När jag håller på och skriver och bollar idéer om hur jag är uppbyggd.
-Och då kan denna bloggen vara bra i längden. För om jag känner mig själv in i minsta detalj och allt som har med mig att göra, så vet jag också vilka metoder jag kan använda för att bli frisk, för jag vet hur jag kommer reagera. TJOHO :)
Jag älskar min blogg.
Fast nu när jag tänker efter...
Okej, nu var jag lite VÄL positiv. SÅ bra har jag inte mått. Men jag har faktiskt bara spytt två gånger på en vecka.
Och så här blir det alltid, min kropp verkar inte vilja att jag ska äta. För lite över 1½ år sedan fick jag problem med panikångest och jag hade ständigt ont i bröstkorgen. När min ätstörning började ta fart upphörde detta. Men de få gånger jag har kommit igång att äta ordentligt igen har det alltid utbrytit i ett anfall igen. Och så blev det nu också. Kanske var det för jag var lite extra nere eftersom det var alla hjärtans dag och jag önskade att V inte behövt vara sån jävla liten äckelbög.
Eller så var det ingenting, bara att min kropp kanske tror att den mår bra igen och kan ta itu med de problemen som inte hann rättas ut innan det värre inträffade.
Såntdär orkar jag inte med och idag har jag druckit endast två koppar kaffe och en kopp te. Jag vet att jag inte kan hålla på såhär. Jag tycker att jag får skylla mig själv att min mage krampar oerhört flera gånger om dagen.
Jag tror att det finns något inom mig som vill känna smärta, som en bekräftelse. Och man skadar sig på olika sätt omedveten om detta, men det känns ändå rätt. Och det är inget speciellt, för man är så van.
Jag måste få känna mig trygg. Och det gör jag inte när jag ska utveckla en förändring och bli sundare. För det är ingen bra förändring om jag inte är trygg.
Och så här blir det alltid, min kropp verkar inte vilja att jag ska äta. För lite över 1½ år sedan fick jag problem med panikångest och jag hade ständigt ont i bröstkorgen. När min ätstörning började ta fart upphörde detta. Men de få gånger jag har kommit igång att äta ordentligt igen har det alltid utbrytit i ett anfall igen. Och så blev det nu också. Kanske var det för jag var lite extra nere eftersom det var alla hjärtans dag och jag önskade att V inte behövt vara sån jävla liten äckelbög.
Eller så var det ingenting, bara att min kropp kanske tror att den mår bra igen och kan ta itu med de problemen som inte hann rättas ut innan det värre inträffade.
Såntdär orkar jag inte med och idag har jag druckit endast två koppar kaffe och en kopp te. Jag vet att jag inte kan hålla på såhär. Jag tycker att jag får skylla mig själv att min mage krampar oerhört flera gånger om dagen.
Jag tror att det finns något inom mig som vill känna smärta, som en bekräftelse. Och man skadar sig på olika sätt omedveten om detta, men det känns ändå rätt. Och det är inget speciellt, för man är så van.
Jag måste få känna mig trygg. Och det gör jag inte när jag ska utveckla en förändring och bli sundare. För det är ingen bra förändring om jag inte är trygg.
Tänk om det har vänt?...
Jag har varit duktigast i hela världen i över en vecka.
Jag har ätit måltider! Frukost, Lunch, mellanmål, middag, kvällsmat!
"okej?" tänker ni la nu? Men jag har gjort detta varenda dag, varenda dag utan att må dåligt, utan att ha ångest, utan att behöva motionera efteråt. Hur fan blev det så?
Det är så att jag har tillbringat en ledig vecka hos min syster och hon har så sunda matvanor man kan ha.
ungefär såhär ser det ut som man har att välja mellan:
Frukost: Smootie med olika bär och frukter, te, frukt, kokt ägg, pulversoppa, lättfil
Lunch: Endast Fisk (oftast lax) med olika salladsvariationer utan ris, potatis, pasta osv... ingen sås heller. Skagensoppa ibland med mycketfiskbitar i.
Middag: Som lunch
+ Massa frukt emellanåt. En ny favorit är avocado :)
Lägg märke till att vi aldrig äter mackor eller bröd. om vi använt någon mejeriprodukt har den alltid varit laktosfri.
Och det bästa är att när jag kollar mig i spegeln nu när jag kommit hem ser jag ingen större förändring. Visst, jag ser att jag gått upp ett par kilo, men jag tror jag mått bättre också. Dock är det väldigt dyrt att leva såhär om inte någon annan familjemedlem går med på det. Och ofta mina föräldrar kommer betala massa extra pengar på bara en person?
Jag har ätit måltider! Frukost, Lunch, mellanmål, middag, kvällsmat!
"okej?" tänker ni la nu? Men jag har gjort detta varenda dag, varenda dag utan att må dåligt, utan att ha ångest, utan att behöva motionera efteråt. Hur fan blev det så?
Det är så att jag har tillbringat en ledig vecka hos min syster och hon har så sunda matvanor man kan ha.
ungefär såhär ser det ut som man har att välja mellan:
Frukost: Smootie med olika bär och frukter, te, frukt, kokt ägg, pulversoppa, lättfil
Lunch: Endast Fisk (oftast lax) med olika salladsvariationer utan ris, potatis, pasta osv... ingen sås heller. Skagensoppa ibland med mycketfiskbitar i.
Middag: Som lunch
+ Massa frukt emellanåt. En ny favorit är avocado :)
Lägg märke till att vi aldrig äter mackor eller bröd. om vi använt någon mejeriprodukt har den alltid varit laktosfri.
Och det bästa är att när jag kollar mig i spegeln nu när jag kommit hem ser jag ingen större förändring. Visst, jag ser att jag gått upp ett par kilo, men jag tror jag mått bättre också. Dock är det väldigt dyrt att leva såhär om inte någon annan familjemedlem går med på det. Och ofta mina föräldrar kommer betala massa extra pengar på bara en person?
Du är vad du äter...
Måste bara lägga till en till sak.
Att igår kollade jag på Du Är Vad Du Äter med Sanna Bråding. Jag kände faktiskt igen mig i hennes situation, och det brukar liksom aldrig hända...
Hon har haft dåligt självförtroende sedan början av tonåren som jag, haft flera depressioner, hittar inga svar hos psykolog, inte sett någon utväg, svårt för att gråta, lidit av anorexi och bulimi etc...
Därför var det ganska inspirerande att se hur man ska bygga upp sitt liv. Jag kanske också ska börja med afrikansk dans? Haha!
och äta mycket gröt, men dte klarar jag inte av, alldeles för mycket energi och det gör bara ont i magen.
En inspirationskälla?... :P
Att igår kollade jag på Du Är Vad Du Äter med Sanna Bråding. Jag kände faktiskt igen mig i hennes situation, och det brukar liksom aldrig hända...
Hon har haft dåligt självförtroende sedan början av tonåren som jag, haft flera depressioner, hittar inga svar hos psykolog, inte sett någon utväg, svårt för att gråta, lidit av anorexi och bulimi etc...
Därför var det ganska inspirerande att se hur man ska bygga upp sitt liv. Jag kanske också ska börja med afrikansk dans? Haha!
och äta mycket gröt, men dte klarar jag inte av, alldeles för mycket energi och det gör bara ont i magen.
En inspirationskälla?... :P
Världsmästare på kräkningar?...
Jag tror att jag har förstört min mage för all framtid nu när jag tänker efter förresten. De senaste ca 7 veckorna händer det alltid något när jag har ätit. Jag får uppstötningar av mig själv, vare sig jag ätit en liten gurkbit eller en hel måltid. Eller så är det mina muskler i magen och halsen och shit som är så vana? så det liksom händer av sig själv?
Eler så är jag bara skickligast i världen på att spy och inte behöver använda fingrarna längre?
Sådär får man inte tänka. Det här underlättar ju inte precis min tillfriskning....
Eler så är jag bara skickligast i världen på att spy och inte behöver använda fingrarna längre?
Sådär får man inte tänka. Det här underlättar ju inte precis min tillfriskning....
ibland förvånar jag mig själv positivt...
jag förvånar mig över hur bra min psykolog fick mig att känna mig idag, kände mig inte nere någonstans. jag förvånar mig över att jag faktiskt har ätit lite godis ikväll och inte spytt, det är nog första gången på ett år ungefär :P
men nu mår man som man förtjänar men jag orkar inte med ångesten ikväll. Det har gått över en timme och min kropp har redan tagit upp alla näringsämnen, så det är ingen idé att gå och besöka toaletten, även att man ändå mår bättre av att vara tom, för stunden. men jag vet att det försämrar mig i längden varenda gång jag går och spyr, jag har ju redan en helt knullad mage så det räcker. Och jag vill ju bli frisk, eller?
men nu mår man som man förtjänar men jag orkar inte med ångesten ikväll. Det har gått över en timme och min kropp har redan tagit upp alla näringsämnen, så det är ingen idé att gå och besöka toaletten, även att man ändå mår bättre av att vara tom, för stunden. men jag vet att det försämrar mig i längden varenda gång jag går och spyr, jag har ju redan en helt knullad mage så det räcker. Och jag vill ju bli frisk, eller?
Kärlek är inte en tårta...
Jag kom på ett sätt att tänka som jag lärde mig av min psykolog för ett halvårsedan, som jag tyckte var väldigt fint och som betytt mycket för mig:
"Kärlek är inte en tårta"
hehe, klura på den ni ;)
"Kärlek är inte en tårta"
hehe, klura på den ni ;)
Låtsas vara något du inte är...
Ett tips till alla med dåligt självförtroende: låtsas att ni är värdefullare än ni tycker att ni är, haha. Det är bra för egot att krypa fram lite. Och börja unna dig sånt som du ändå inte tycker du är värd. Jag tillexempel:
Jag ska sluta göra som alla säger åt mig och jag ska sluta ge allt till alla som visar sig intresserade, särskilt när jag är berusad. Jag ska försöka säga nej när det håller på att gå för långt. Och svårast av allt, jag ska försöka ta hand om min kropp, den förtjänar att må bättre. Särskilt magen. Jag ska ge upp min bulimi lite för min mages skull, lite, iaf försöka se det som jag gör mot den som något negativt. Jag ska sluta skada mina handleder och övriga kroppsdelar, för det förtjänar vi, jag och min kropp... säger vi :P
Lycka till
Jag ska sluta göra som alla säger åt mig och jag ska sluta ge allt till alla som visar sig intresserade, särskilt när jag är berusad. Jag ska försöka säga nej när det håller på att gå för långt. Och svårast av allt, jag ska försöka ta hand om min kropp, den förtjänar att må bättre. Särskilt magen. Jag ska ge upp min bulimi lite för min mages skull, lite, iaf försöka se det som jag gör mot den som något negativt. Jag ska sluta skada mina handleder och övriga kroppsdelar, för det förtjänar vi, jag och min kropp... säger vi :P
Lycka till
Jag bara hatar...
Jag hatar allt dethär. Jag hatar att underkasta mig själv för att få andra att må bra och sedan bara få skit för det. Jag hatar att pappa har splittrat allt som var kvar av min familj när han lämnade oss. Jag hatar att inte komma överens med dom som är kvar här. Jag hatar att alltid längta härifrån så fort jag kommer hit. Jag hatar att ingenstans är hemma längre. Jag hatar att försöka leva vidare när jag inte ser något som talar för det. Jag hatar att vara trött på allt. Jag hatar att bara gråta hela tiden. Jag hatar att få underkänt i allt i skolan, jag hatar att jag inte går in för skolan. Jag hatar att jag lyckas få min situation verka mycket lättare i andras ögon även om det är min avsikt. Jag hatar att folk inte ser. Jag hatar att jag tycker så illa om mig själv, jag hatar att jag tycker så bra om andra. Jag hatar att jag inser hur mycket jag inte behövs. Jag hatar att jag inte har någonting att tro på. Jag hatar att jag aldrig kan se ljus i slutet av tunneln.
Jag hatar allt som har med mig att göra. Jag hatar mig själv.
Jag vill bara riva sönder alla delar av mig, allt som jag består av. Jag önskar jag hade styrkan att få mig själv att försvinna. Jag öskar att jag inte tyckte om någon så det inte fanns något som höll mig tillbaka. Men mest önskar jag att det fanns ett sätt att ta sig ur denna depressionen, det vet jag att det inte gör längre, men samtidigt vet jag ingenting längre, och jag bryr mig ännu mindre.
Jag hatar allt som har med mig att göra. Jag hatar mig själv.
Jag vill bara riva sönder alla delar av mig, allt som jag består av. Jag önskar jag hade styrkan att få mig själv att försvinna. Jag öskar att jag inte tyckte om någon så det inte fanns något som höll mig tillbaka. Men mest önskar jag att det fanns ett sätt att ta sig ur denna depressionen, det vet jag att det inte gör längre, men samtidigt vet jag ingenting längre, och jag bryr mig ännu mindre.
