Jaaao, så var vi tillbaka på ruta 1 igen. För dethär var ju väntat x1000 typ. jag har ätit godis på jobbet, och ett wienerbröd. och en risifrutti. Självklart. Och det håller ju inte. Detkan jag inte leva med. Kom hem så småningom och proppade i mig allt jag kunde se. jobbigt var det när det inte fanns någon plats i magen, jag blev spyfärdig på typ en macka. Och det är ju synd för då kunde jag ju inte njuta så mycket som jag velat och längtat efter i typ en vecka.

Nu gör det skidont i halsen, ungefär som när man har allvarligt mycket halsfluss. Jag hatar mig själv. Och det är inte på skämt någonstans. Jag hatar mig själv så jävla mycket så det finns inte. Och nu har en hel veckas svält varit helt förgäves. Och jag kommer förtsätta öka äckligt mycket i vikt.

Jag klarar inte så länge till. Det gör jag verkligen inte. Jag vill inte. Jag vill slå sönder mitt huvud i väggen, så mycket ilska har jag i mig. Jag vill skrika, slå och ta sönder allt jag kan se. Mig mage står utåt, FAAAAAN den står utåt! Jag vill missbruka hela lagret av mina ångesttabletter, svimma, få hjärtstopp. Försvinna. Spy upp alla mina organ. Riva sönder kroppen. Bränna sönder kroppen. Skrika igen. Dö. Jag vill nästan dö. Det brukar vara att "inte orkar leva". Men jag VILL dö, nästan, snart. Jag kommer aldrig kunna må bra. Jag kommer alltid ha ångest. Och då vill jag dö, jag vill inte finnas längre.