Varför ska alla jag tycker om bara vara ute efter en sak? varför är de flesta killarna sånna jävla svin i denna åldern? Jag är inget objekt. Jag får helt enkelt sluta tro så bra om människor och inse fakta.

det finns inget som skapar mer ånger än sex. Jag blir alltid ledsen och känner mig äcklad, utnyttjad, blottad, hatad av gud. Trodde jag hittat någon lite mognare typ nu, men nej. Jävla äckel. Nästa gång ska jag ljuga och säga att jag är oskuld. Då kanske man kan behandlas med lite respekt.

Dethär får mig bara att tänka på den värsta människan jag mött, som jag bara inte kan komma över. Det svinigaste i hela världen, men jag kan inte släppa. Jag kan inte låta bli att gråta. Jag kan inte låta bli att fortfarande vara kär, i ett jävla kukhuvud. Jag kan inte hjälpa att den betyder så för mig, att allt jag vill göra är att vara nära, när den andra fronten bara vill tvärtom, bara vill förstöra - eller ännu värre, inte märka, inte bry sig, ingenting.

Jag är fortfarande krossad. Att jag som är så självständig låtat en annan liten jävla smurf-äckel-blatte fått mig att sjunka i självfortroende tusen gånger mer än jag trodde var möjligt, när jag i princip redan låg på botten.

Allt gör ont. Jag tänke rinte inleda något mer förhållande på länge. man vet att det bara kommer leda tillbaka till dethär igen...

Det blir stört om jag ska börja jobba i en kiosk nu. jag har ätit choklad idag. Och nu försöker jag hitta viljan att gå och träna. Ätit lite pasta också. Fyfan vad snuskigt. Jag måste räkna ut mitt kaloriintag!

638! Det är fan vidrigt. Men jag ska träna bort 800. Och så ingen mat imorgon :)

James Morrisons senaste skiva säger jag bara :)

Jag har promenerat idag. Först en timme, sedan gått på stan och shoppat i tre timmar fram och tillbaka. Det var så jävla deprimerande att shoppa. Att jag inte kommer i min jeansstorlek längre någonstans, inte ens den över.

jag vet faktiskt inte hur jag ska ta mig till. Jag ser faktiskt till att jag bränner bort allt jag äter, men det hjälper inte. Jag har prövat de flesta bantningsmetoderna. Jag har bara ätit pulversoppa under två veckor. Jag har bara ätit grönsaker och frukt ungefär lika länge. Jag har gjort kaloriräkning och sett till att jag inte ätit mer än vad som behövs för att jag inte ska gå upp. Jag äter lite och bränner bort hundratals mer kalorier än jag ätit under en dag. Men nej.

Ingenting hjälper. Jag skäms så jävla mycket över mig själv. Jag är ungefär det äckligaste jag har sett just nu. Och jag inbillar mig att det är okej! Jag kommer för fan inte i min klänning längre som jag hade tänkt ha på en speciell fest på lördag. Eller jo, jag kommer i den, men det väller ut överallt.
Jag har inget annat val än att börja svälta igen. Säga nej till allting. Gömma mat i fickorna. Vara borta hemifrån hela dagen så man kan säga att man redan ätit. Det är enda sättet. Och det är synd för jag ville verkligen börja satsa på skolan igen. Jag börjar få kontakt med vänner igen, jag har inga konflikter med syskon och föräldrar längre. Jag får säga hejdå till allt det, för jag kommer bli för låg för att göra något. Men hellre må bra och vara ensam än att ha det såhär. Och så får jag skaffa mig en egen våg och gömma och väga mig i smyg.

Välkommen tillbaka anorexi.