God morgon vänner. Jag har upptäckt en sak. Jag mår illa när det är varmt ute och det går inte över på hela dagen. Är det normalt? Skriv gärna in på kommentarerna om nån känner igen sig. Jag publicerar naturligt vis inte några kommentarer över huvud taget.
 
För övrigt jobbade jag igår och det gick bra men väldigt stressigt. Självklart panik när jag kom hem och jag var med om den värsta kräkningen på länge. Höll på så länge att jag svimmade i badrummet och vaknade efter typ 10 min med häftig hjärtklappning och andnöd och skakningar som höll på i timmar efteråt. Så jag kan ju passa på att uppmana alla en gång till att aldrig någonsin börja spy. För mig är det redan försent, men för er som har funderat på det kan jag säga med 110% säkerhet att det verkligen inte är värt det någonstans. Samtidigt är det lätt att vara efterklok, så det är upp till er om ni vill förstöra hela livet med något så underbart som mat.

Ikväll är jag för tom innombords för att ens röra något mer än fingrarna på tangentbordet. Panikångest nalkar sig. Vad är det då man ska göra när det faller sig på?
 
-Glöm vad det är som får dig tänka så. Blunda och föreställ dig en penna som ska rita en fyrkant. Tänk dig att den börjar ifrån det nedersta vänstra hörnet och går först uppåt, sedan höger, ner, vänster. Det tar fyra sekunder för pennan att måla en sida. Andas först in på första kanten, håll andan på andra, andas ut på tredje och håll andan på fjärde, fyra sekunder vardera. Så gör man så nonstop i ca 5 min. utan avbrott och man får endast fokusera på pennan. Då löser det sig.
 
Men som sagt är jag för tom för någonting alls. Det enda jag vill göra är att lägga mig ner på golvet och stirra och stänga av hjärnan några timmar, men det går inte. Jävla helvetes komplikationer hela fucking tiden!

Hej min kära blogg, jag lever fortfarande! :P För en gång till har jag nått en ytterligare botten jag inte trodde fanns, och överlevt. Jag börjar tro att jag är riktigt jävla odödlig, eller tusen gånger starkare än jag tror. Eller bara feg, jag vet inte. Men jag vet att jag lever och att det börjar vända.

• Har varit ute och sprungit 4 dagar i rad nu och upptäckt att jag har mycket bättre kondition än jag trott.
• Har trappat ner på rökningen big time
• Slutat skära mig
• Vunnit över bulimi-djävulen 5 dagar i rad över midsommar (dock "bullat" de senaste två dagarna efter det)
• Ser för övrigt fram emot mitt första riktiga jobb-pass imorgon :)

Det är n'r jag prisar mig själv såhär som det alltid går neråt igen och riktigt hastigt. För inatt när jag inte kan sova kommer jag på att jag inte förtjänar att belöna mig själv och ge mig själv positiv kritik såhär. Och imorgon kommer svälten börja igen haha ;)
Men för denna stunden kan jag njuta och lyssna på en glad låt för en gångs skull :D Puss på er med självfortroende!



When we can't find the words it's hallelujah :)

Ingen sömn och inga svar, once again. Trött på dethär nu. Synd att den tröttheten inte kunde var sömnighet för då hade jag sovit i åratal :P
Överpedagogisk om nätterna, jag känner mig själv ;) Nu börjar det jävla fågelhelvetet kvittra också! Så var den natten förstörd...



Ungefär såhär! Det värsta jag vet när allt kommer omkring! Hahaha

Ingenting längre. Lusten bara glider iväg från mig längre och längre. Snart är det farväl på riktigt. Jag har inga känslor kvar, bara skådespel. Och kärlek till mina närmsta. Nu förstår jag vitsen med att kunna älska sig själv. Ingenting är kvar av mig. Inte ens lusten av ett sista rop på hjälp. Detta kanske blir det sista jag säger här på bloggen :P

Om jag försvinner inom snart är min enda vilja att man ska spela "within you" med Ray LaMontagne på min begravning! :P Den är ALLT! Och alla som inte har hört den skall lyssna. För den har förändrat mitt liv, både ont och gott :) PUSSPUSS

För femtioelfte gången måste jag sluta. Jag spyr hela tiden, men nu är det inte längre mat som kommer upp utan enbart typ utspätt blod i vatten. DET är inte okay alls. Detsamma gäller alla magsmärtor.

Jag hade en diskution om framtid idag. det slog mig att jag faktiskt inte ser någon framtid, det är därför jag inte vet vad jag vill göra eller något. Det känns som hela jag består av problem och det börjar bli riktigt outhärdligt att leva med... PUSSS :D