I feel numb, I'm alive...
Hörni, jag får nog erkänna att jag har en riktig bra mor. Visst, när jag skulle bli mamma tänkte jag att jag skulle göra saker anorlunda från vad min egen har gjort. Men alla smågrejer spelar ingen roll. För om jag nu ringer till henne från andra sidan stan och förmedlar att jag är lite nedstämd, ja, då sätter hon sig på bussen och kommer hit och ska titta på film med mig. Fastän vi båda ska upp supertidigt imorgon. Hon tar med sig kex och ost, så jag blir pigg. Men för hennes skull tänker jag äta ikväll.
När man märker hur mycket lättare allt blir när man kan dela med sig av sina tankar, ja då kan jag inte annat än undra varför man likt förbannat alltid isolerar sig själv och sin värld och bryter kontakt med folk som vill hjälpa till?
Min och mammas favoritlåt, DÄRFÖR :)
När man märker hur mycket lättare allt blir när man kan dela med sig av sina tankar, ja då kan jag inte annat än undra varför man likt förbannat alltid isolerar sig själv och sin värld och bryter kontakt med folk som vill hjälpa till?
Min och mammas favoritlåt, DÄRFÖR :)
Bytte bort min vackra slott mot amfetamin...
Det finns en rätt så knepig person i mig just nu. Eller flera. Är det så att det kommer fram en ny person beroende på ditt humör? Som onda och goda samveten? Hur vet du vad som är ont och vad som är gott? Jag skulle vilja påstå att det finns ont och gott i allt. Du kan inte säga att ett beroende är endast ont. Ja, det skadar din kropp, men kanske räddar din själ? Vem är det som har bestämt att smärta är dåligt? Du blir så oerhört mycket klokare av smärta, du förstår dig på livet så mycket mer.
Detsamma gäller det motsatta. Vem är det som bestämt att "lycklig" är bra? Om du är lycklig har du bara haft tur i livet och din uppväxt. Säg mig, hur klok blir du av tur?
Nu tänker jag ta några ipren, ett par shots och lägga mig och drömma om min ängel. Verkligheten gör för ont ikväll.
Universum är ett monster...
Det här är bara smärta. Ljuvlig smärta. Jag trodde jag hade kommit över Håkan, men det gör så ont i mig när jag lyssnar. Jag gråter och gråter, skär mig och vill dö.
Inte många kan skriva musik som får en att göra detta. DÄRFÖR. Tänkte bara dela med mig av känslan.
Beautiful nothing...
ungefär som rubriken.
Pulled out my insides with an old safety pin...
Dålig uppdatering, däremot tänker jag inte låta detta bli en blogg där varenda inlägg börjar med "förlåt för dålig uppdatering...". Sedan förra inlägget har jag i alla fall inte haft någon som helst lust att skriva här. Just för att när man skriver får man äckligt smärtsamma uppenbarelser av hur situationen ser ut. Som i förra inlägget.
Ni vet den där känslan av att ingenting räcker till? Jo, jag börjar känna av den mer och mer. Någonting måste hända. Men hur ska det gå till? Jag har börjat bli lite mer social. Jag går ut med vänner mycket oftare nu. Jag har tagit upp kontakt med familj och släkt, men jag är bara trött på allt. Allting.
Jag tror det kan vara så att sålänge jag stannar kvar här och lever samma liv kommer jag aldrig göra mig fri och gå vidare från all skit som hänt. Jag kanske måste vara mer våghalsig, flytta härifrån, prova något nytt för att sluta plågas av de där jävla tankarna hela tiden. Jag kanske måste vara lite mer som min syster, som årecis flyttat till andra sidan jordklotet just för den anledningen att hon kände för det...
Men jag vet att det inte kommer gå längre än dethär inlägget. Jag är för rädd för förändringar. Jag är rädd för att släppa taget om honom, för sålänge jag tänker på honom och konverserar med honom i mina drömmar, ja då finns han fortfarande. Jag kan inte sluta med det, då är han verkligen försvunnen.
Har ni bara släppt taget om allt någon gång och gjort precis vad som fallit er in?
Ni vet den där känslan av att ingenting räcker till? Jo, jag börjar känna av den mer och mer. Någonting måste hända. Men hur ska det gå till? Jag har börjat bli lite mer social. Jag går ut med vänner mycket oftare nu. Jag har tagit upp kontakt med familj och släkt, men jag är bara trött på allt. Allting.
Jag tror det kan vara så att sålänge jag stannar kvar här och lever samma liv kommer jag aldrig göra mig fri och gå vidare från all skit som hänt. Jag kanske måste vara mer våghalsig, flytta härifrån, prova något nytt för att sluta plågas av de där jävla tankarna hela tiden. Jag kanske måste vara lite mer som min syster, som årecis flyttat till andra sidan jordklotet just för den anledningen att hon kände för det...
Men jag vet att det inte kommer gå längre än dethär inlägget. Jag är för rädd för förändringar. Jag är rädd för att släppa taget om honom, för sålänge jag tänker på honom och konverserar med honom i mina drömmar, ja då finns han fortfarande. Jag kan inte sluta med det, då är han verkligen försvunnen.
Har ni bara släppt taget om allt någon gång och gjort precis vad som fallit er in?
No one was ever meant to be alone...
Jag var sugen på riktig mat igårkväll, så jag gjorde middag i en och en halv timme, lade upp snyggt på en tallrik till min sambo och satte mig och åt. Då skulle han hämta något att dricka, trodde inte mina ögon när han bara häntade ett glas åt sig själv. Det är sånthär jag irreterar mig på. Småsaker som blir stora i längden. Nu när jag kände för att äta någonting, finns det ingen mat, han handlar bara sådant han ska äta för stunden. Det är alltid jag som betalar när vi storhandlar... Sämst.
Mammas väninna var här för ett par dagar sedan. Hon ville prata. Hon har varit med om ungefär samma händelse som mig. Hon säger att sörjningsprocessen tar ett år. Vad fan? Inte nog med att jag mår sämre och sämre för varje dag, utan ska mitt mående fortsätta gå neråt i 8 månader till? Jag går och väntar på att må bättre, folk säger att jag kommer göra det snart. Men jag har tydligen inga som helst planer på att göra mig fri.
Om jag ska vara ärlig tror jag att det kommer ta långt över ett år för mig att sluta sörja. Jag kommer aldrig sluta sörja och jag kommer definitivt aldrig komma över det.
Mammas väninna var här för ett par dagar sedan. Hon ville prata. Hon har varit med om ungefär samma händelse som mig. Hon säger att sörjningsprocessen tar ett år. Vad fan? Inte nog med att jag mår sämre och sämre för varje dag, utan ska mitt mående fortsätta gå neråt i 8 månader till? Jag går och väntar på att må bättre, folk säger att jag kommer göra det snart. Men jag har tydligen inga som helst planer på att göra mig fri.
Om jag ska vara ärlig tror jag att det kommer ta långt över ett år för mig att sluta sörja. Jag kommer aldrig sluta sörja och jag kommer definitivt aldrig komma över det.
Tell me when you hear my heart stop...
Har precis betalat alla räkningar. Det svider alltid lite grann. Jag betalar hellre före jag använder något än efter, då känns det som bortkastade pengar som jag måste hålla i.
Jag vet inte vad jag ska göra idag. Jag ställde klockan på 9 så jag skulle hinna hitta på något innan jobbet. Shoppa brukar jag hata men nu mer än någonsin med denna jävla kroppen. Nu förstår jag inte varför jag från första början började kräkas för flera årsedan, jag hade en nästintill vacker kropp när jag inte åt alls, innan jag upptäckte helvetet.
Nu tänkte jag äta min stekta äggvita och gå in och duscha, ta mig i kragen och komma ut!
Jag vet inte vad jag ska göra idag. Jag ställde klockan på 9 så jag skulle hinna hitta på något innan jobbet. Shoppa brukar jag hata men nu mer än någonsin med denna jävla kroppen. Nu förstår jag inte varför jag från första början började kräkas för flera årsedan, jag hade en nästintill vacker kropp när jag inte åt alls, innan jag upptäckte helvetet.
Nu tänkte jag äta min stekta äggvita och gå in och duscha, ta mig i kragen och komma ut!
Don't let them kill your soul...
Var en aning uttråkad så jag gjorde denhär ointressanta:
Nämn något som gjorde dig glad igår: Scenen i "vänner", när Chandler och Joey vinner tjejernas lägenhet. Priceless!
Vad gjorde du kl 08 imorse: Tog en cigg på jobbet.
Vad gjorde du för 15 min sedan: Lyssnade på en av historiens i särklass bästa låt: Bohemian Rhapsody och grät en skvätt.
Det sista du sa högt: "Imorgon är jag mångmiljonär, så jag kommer inte imorgon" till min chef, jag har spelat på lotto.
Det senaste någon sa till dig: "Det gör du visst!" sa min chef som svar på mitt uttalande.
Vad har du druckit idag: Tre glas vatten, fyra koppar kaffe, ½ liter cola light och en naturdiet shake.
Vad var det senaste du åt: Vindruvor igårkväll.
Vad var det senaste du köpte: Min lottokupong till ikv
Vad är det för färg på din ytterdörr: Eh, mörk trä? Ska man veta det? Bajsbrun typ.
Vad är det för väder hos dig nu: Molnigt men varmt.
Vad är Stockholm? Ett ställe där gud har samlat landets drygaste och mest iq-befriade utomjordingar.
Vad är Göteborg? Panikångest.
Godaste glassmaken: Glass är så himla äckligt. Men en bägare med daim går väl ner en gång om året.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Säger som håkan: "Kärlek är ett brev skickat tusen gånger"
Sover du tungt: Världens mest lättväckta. Imorse vaknade jag av att någon bytte en tom plastpåse i papperskorgen som ligger 20 m från min fönster, som i sin tur är 10 m från sängen.
Drömmer du mardrömmar: Brukade göra det. Men nu är drömmarna min högsta önskan. Verkligheten blir en mardröm när man vaknar upp från dessa, det är nog ännu värre.
Trivs du med ditt jobb: Trivs mycket bra. Där är jag självsäker, där vet jag vad jag gör, där blir alla andra idioter.
Favoritklädsel: 50 + 60 tal <3
Favoritlåt just nu: Just nu? Favoritlåtar försvinner aldrig. Men den bästa låten är "Within you" med Ray LaMontagne. Den ska spelas på min begravning.
Vad ser du om du tittar till höger: Datormusen...?
Vad gör dig glad just nu: Det luktar ajax = RENT!
Vad ska du göra härnäst: Tänktehetsa, men denna jävla listan tog för lång tid och om en kvartkommer min sambo hem. Så jag går väl ut och röker istället.
Höger eller vänsterhänt: Musen var ju på högersidan = höger.
Humör just nu: Kissnödig, nedstämd och rastlös.
Favoritgodis: Marabou-Daim (dock är choklad den sämsta du kan hetsäta, Man får ALDRIG upp allt!)
Kläder just nu: Jobbuniform. Fult.
Sommarplaner?: Nej. Jag bryr mig inte.
Hur många kuddar sover du med: Sover på mage, då försvinner ångesten. Så inga kuddar. I den ställningen skulle nacken knäckas.
Spelar du något instrument: Guitar Hero. Haha. Nej, jag lyssnar på det andra skapar, det är min talang(?)
Morgon eller nattmänniska: Natt, men gillar morgon mer. Borde ändra dygnsrytmen.
Vad är viktigast för dig: Inte mycket alls längre. Att gå ner i vikt.
Är du kittlig: Extremt. När någon andas i närheten av min nacke har jag gåshud i minuter.
Snarkar du: Nej, jag vaknar om jag snarkar. Lättväckt remember?
Äckligaste insekten: Spindlar. Tvestjärtar.
Längtar du mest efter just nu: Att få hetsa, men det kan inte hända förran imorgon förmiddan. FAN!
It's getting harder...
Rökpaus och lite energi. Jag fick näsblod när jag kom till jobbet idag! HALLA! Vad är detta!? Jag får ALDRIG näsblod!
Dessutom köpte jag cigg påvägen dit imorse och det var någon finnig jävel som köpte 3 påsar ahlgrens bilar och snickers. Vem fan käkar godis halv sex på morgonen? Förutom oss bulimiker dvs. Nu när jag tänker på det så börjar jag bli rätt så finnig själv. Hehe.
Hoping somebody someday will do you like I did...
God morgon. Eller inte. Jag har förvridit mig i magknip hela natten. Nu verkar det ha lugnat ner sig. Hoppas jag. Det var inte särskilt skönt.
Är det någon som har smakat eldorados kaffe? Jag fick för mig att lågprisvarumärken ibland kan vara bättre än de med lite högre priser. Jag menar, willys egna tvättmedel är super! Men denna gången hade jag fel. Fy fan i guds namn vad vidrigt det kaffet var. Jag undrar om det verkligen är malet kaffe som det står, det smakar endast kemikalier. Där förstördes hela min tidiga morgon. Som tur är har vi kaffe på jobbet (oj, vilken arbetsplats har inte det egentligen? :P)
Nu springer jag och sminkar mig och sticker iväg. Ni som inte gör någonting idag, snälla, be för mig att magen håller sig i trim, jag har en viktig dag idag.
A girl like you ain't meant to go away...
Den värsta fysiska smärtan som finns är kramp i magen. Det har jag just nu, fast ett uppehåll för stunden. Svårt att hålla koll på tangenterna när man skakar.
Å andra sidan, så fort du känner en fysisk smärta, vilken som helst, är det alltid den värsta. Jag har varit med om värre, fast inte idag :P
Det var väldigt intressant att läsa era teorier om hur efterlivet ser ut. Fortsätt! Jag är så oändligt intresserad av vad andra har för perspektiv för saker och ting. Allt folk säger och menar, spelar så fruktansvärt stor roll för mig. (De två sista meningarna lät som ironi, men det var det inte, det är sant!)
AJ FÖR HELVETE!
The bitterness inside... (2)
Update:
Nu när jag suttit och funderat över förra inlägget. Jag tror inte, men jag HOPPAS innerligt att man träffar andra som har dött när man själv är död. Då skulle jag få träffa min ängel.
Och där kom gråten. Nu går jag och lägger mig.
Nu när jag suttit och funderat över förra inlägget. Jag tror inte, men jag HOPPAS innerligt att man träffar andra som har dött när man själv är död. Då skulle jag få träffa min ängel.
Och där kom gråten. Nu går jag och lägger mig.
The bitterness inside...
Hehe. Jag gick ut och skulle köpa hetsmat. Sedan sket jag i det när jag var inne i affären och gick hem igen. Nu vill jag gråta. Dessutom vill jag sova lite längre. Men det går inte. Jag bröt ihop lite mer än vanligt igår. Det slog mig att jag faktiskt inte orkar mer. Jag måste snacka med någon.
Dessutom satt jag och min sambo och diskuterade döden. Han är en man av tro (nej, inte religiös och sån skit). Han tror på övernaturliga ting. Han tror att han återföds som en annan människa efter döden. När jag försökte förklara hur osannolikt det låter var han inte tillmötesgående för fem öre. Nästan lika omöjlig att diskutera med som en kristen. Jag gav tusen exempel på varför det inte var så och det enda man fick till svar var "ah men det är det jag tror på". Sådant gör mig lite pissed off. Att folk inte kan diskutera. Att folk inte kan tänka "tänk om det inte är så", för de är så övertygade att de har rätt.
Nåväl. Jag är en kvinna av vetenskapen. Jag tror på det som går att bevisa mest. Så om någon forskare förklarar sin teori tror jag hellre på den, som har en förklaring, än någon som säger "ah men det är det jag tror på", eller för all del, de kristna man ställer frågor till och när de inte har svaret får man ett "gud vet.".
Efter döden slutar du existera. Hela du och allt som är du. Du kanske vandrar vidare som i drömmar, men det kommer aldrig vara mer verkligt än såhär. Vissa försöker motargumentera och säger att "det kan ju bara inte bli svart, du kan ju inte ligga där och bara tänka på ingenting". Nej, för du finns inte längre, då blir det inte svart och du kommer nog inte veta vem du är, men eftersom du inte finns, spelar det ingen roll.
Men jag är tillmötesgående. Om någon kan motbevisa, då är jag öppen för förslag. Men allt måste kunna förklaras.
Efter ett av de längsta inläggen jag skrivit kanske det är vissa som förstår varför allting är så meningslöst i mina ögon. Jo, du försvinner oavsett.
Dessutom satt jag och min sambo och diskuterade döden. Han är en man av tro (nej, inte religiös och sån skit). Han tror på övernaturliga ting. Han tror att han återföds som en annan människa efter döden. När jag försökte förklara hur osannolikt det låter var han inte tillmötesgående för fem öre. Nästan lika omöjlig att diskutera med som en kristen. Jag gav tusen exempel på varför det inte var så och det enda man fick till svar var "ah men det är det jag tror på". Sådant gör mig lite pissed off. Att folk inte kan diskutera. Att folk inte kan tänka "tänk om det inte är så", för de är så övertygade att de har rätt.
Nåväl. Jag är en kvinna av vetenskapen. Jag tror på det som går att bevisa mest. Så om någon forskare förklarar sin teori tror jag hellre på den, som har en förklaring, än någon som säger "ah men det är det jag tror på", eller för all del, de kristna man ställer frågor till och när de inte har svaret får man ett "gud vet.".
Efter döden slutar du existera. Hela du och allt som är du. Du kanske vandrar vidare som i drömmar, men det kommer aldrig vara mer verkligt än såhär. Vissa försöker motargumentera och säger att "det kan ju bara inte bli svart, du kan ju inte ligga där och bara tänka på ingenting". Nej, för du finns inte längre, då blir det inte svart och du kommer nog inte veta vem du är, men eftersom du inte finns, spelar det ingen roll.
Men jag är tillmötesgående. Om någon kan motbevisa, då är jag öppen för förslag. Men allt måste kunna förklaras.
Efter ett av de längsta inläggen jag skrivit kanske det är vissa som förstår varför allting är så meningslöst i mina ögon. Jo, du försvinner oavsett.
Mom's not home...
Idag är jag leeeeedig! Tänkte att jag skulle ut på en lång pw på 4 h för att stabilisera allt jag åt igår. Det var en hel del. Jag slutade jobba igår och då stod halva tjocka släkten utanför och hade bestämt att de skulle hem till mig. okej, tyckte man tills man kom hem för då var redan den andra halvan av släkten där och förberedde glass och skit. Eftersom det är mitt eget hem kan man inte bara dra som förr när man tycker att det räcker, utan måste stanna tills alla har gått. Men det hjälpte ju inte, det var ju försent. Så jag stack iväg och drack en hel del rött på kvällen.
Jag undrar just varför man alltid ska fika med släkt? Som i glass och bullar och muffins och kakor? Kan man inte liksom äta en stor sallad istället?
Jag undrar just varför man alltid ska fika med släkt? Som i glass och bullar och muffins och kakor? Kan man inte liksom äta en stor sallad istället?
You stole my overture...
Kollade på desperate housewives nyss. "Det bästa sättet att komma över ett beroende är att ersätta det med ett annat". I detta fallet gick Bree från att vara alkis till sexmissbrukare. Det kanske vi bulimiker ska prova på? När du känner att du måste börja hetsa, gå och ha en jävla massa sex istället :P
Nåväl, min pojkvän hade köpt rosor och aladdin hjärtan åt mig när jag vaknade. Något jag verkligen inte förtjänar. Och något jag nu kommer förstöra. Han stack precis iväg till jobbet. Så jag får helt enkelt börja plöja mig igenom hela asken och hetsa i mig massa annat. Sådär, då var den dagen avklarad.
Update:
kräktes upp den där chokladen tillsammans med resten av kylskåpet. Sedan sätter jag mig vid datorn. Där står chokladasken. Tror ni inte att jag har missat ett hjärta då!? Vad fan gör man? Äter upp det och kräks igen, äter upp det och låter det vara så? Slänger det? Till min förvåning hade jag gått ner 1.2 kg sedan senast, trots att jag svullat upp mig rejält de senaste dagarna. Konstigt detdär...
Nu tänkte jag gå ut och kedjeröka och sedan storstäda hela lägenheten.
Darkshines bringin' you down...
Samma jävla dröm i över tre månader. Eller nej, correction. Olika drömmar fast med samma handling. Inatt drömde jag att verkligheten är en mardröm som jag precis vaknat ifrån. Det var så underbart. Allt var som det borde vara. Men det blev istället att jag vaknade upp i en mardröm.
Kunde helt enkelt inte hålla mig idag heller. Jag kom hem från jobbet. Ställde mig och rensade kylskåpet i ett nafs. Min pojkvän kommer inte bli glad när han kommer hem ikv. Men då hoppas jag att jag inte är hemma. Eller ligger och sover. Och drömmer om att verkligheten är en mardröm.
Har jag fastnat i ännu en ond cirkel?
Kunde helt enkelt inte hålla mig idag heller. Jag kom hem från jobbet. Ställde mig och rensade kylskåpet i ett nafs. Min pojkvän kommer inte bli glad när han kommer hem ikv. Men då hoppas jag att jag inte är hemma. Eller ligger och sover. Och drömmer om att verkligheten är en mardröm.
Har jag fastnat i ännu en ond cirkel?
På nära håll...
Jag var och plockade jordgubbar med mamma innan. Jag tog med mig 10 liter. Tjoho! har stått och stress-rensat dem nu. Haha, kolla på mina svullna korvfingrar som är helt blodiga. Härmed tänker jag köra en jordgubbsdiet tills det tar slut. För varför ska man äta något annat? Kalorisnålt och så gott så jesus gråter.
Är det någon mer än jag som fått musikorgasm när man lyssnar på denna nya låt från mina älsklingar Kent? Jag är bunden till dem resten av mitt meningslösa liv. Sedan man var sådär 9 år gammal och hade slutat lyssna på Britney, har dem funnits med. Jag har blivit lycklig av deras låtar, men mest ledsen. Alla miljontals gånger man har gråtit till kents låtar och texter, de har format mig. Jag är kent och kent är jag.
I've seen your loving, mine is gone...
Idag har jag varit och tagit farväl av min storasyster, hon flyttar till australien i ett halvår nu. Ungefär så långt härifrån man kan komma. Hon som jag skulle vilja påstå har brutit sig ur mönstret vi andra i släkten följer här. Vi föds i denna håla och vi dör i denna håla. Det blir tufft. Jag ser henne inte så ofta, vi är inte så tajta som när vi växte upp. Men hon är ändå min andra halva. När jag låg på sjukhuset senast lämnade hon aldrig rummet. Det är bara med henne man kan släppa allt, gråta och vara ansvarslös, agera lillasyster. Annars är dethär med ansvar någonting som går mig på nerverna, alltid ska man agera moget och vuxet. Men nej, inte med henne. Min älskade syster. På andra sidan jordklotet. Fy fan.
Några år sedan, midsommardans. Jag önskar ni kunde se våra ansikten. Vi har världens fulaste skratt-fejjorna, hehe.
Några år sedan, midsommardans. Jag önskar ni kunde se våra ansikten. Vi har världens fulaste skratt-fejjorna, hehe.
All the thing we should have done...
Jag orkar inte vara trevlig mot idioter längre. Jag skiter i allt.
I cannot live without you...
Det går inte längre. Jag har legat och gallskrikit, skurit upp handleden, dunkat huvudet i väggen. Försvinn från mig! Varför försvinner du aldrig!?
Jag kan inte hjälpa att jag ligger och funderar på hur du hade varit. Vad du hade gjort för val. Vem du hade älskat. Osv. Det enda jag vet om dig är att du var god, och goda människor är sällsynta nu. Vilket får mig att undra ännu mer varför just du försvann. Och när du nu försvann, varför du aldrig riktigt har lämnat mig..
Och dethär är väldigt lätt att säga, men det skulle jag aldrig säga om jag inte menade det. Det finns INGEN som förstår. Ingen kan förstå hur det är att inte ha ett jävla skit, att vara så långt nere, att längta efter att försvinna, att faktiskt ha försökt försvinna ett antal gånger, endast för den anledning att det gör så ont att finnas till. Till att plötsligt, över en natt, ha mycket mer än man någonsin kunnat drömma om. Att vara lyckligare än någon annan människa. Att allting faller på plats, att ha en så härlig anledning att finnas till. Till att något helt plötsligt, över en natt, bryter sig in i en och sliter ut precis allting man består av med en sådan smärta. Att ett svart stort jävla hål har ersatt hela anledningen. Att vara så ihålig och tom. Att veta att det aldrig någonsin kommer tillbaka. Att längta tillbaka till den första tiden då man trodde man visste vad smärta är, fast egentligen inte hade en blekaste jävla aning. Att kunna offra precis allting världen består av för att få tillbaka det som var så oerhört vackert. Att veta att det ändå aldrig kommer vara tillräckligt, för det finns ingenting som för mig tillbaka till dig.
Nej, ni förstår inte. Ni kanske tycker att det liknar någonting som när ni blev dumpade av era pojk eller flickvänner. Men jag har också varit där. Och det gör miljarders gånger ondare när din son dör ifrån dig, innan han hunnit leva.
Och nej, dethär var inte till er underbara läsare, utan till de folk som sagt detta till mig personligen.
Jag kan inte hjälpa att jag ligger och funderar på hur du hade varit. Vad du hade gjort för val. Vem du hade älskat. Osv. Det enda jag vet om dig är att du var god, och goda människor är sällsynta nu. Vilket får mig att undra ännu mer varför just du försvann. Och när du nu försvann, varför du aldrig riktigt har lämnat mig..
Och dethär är väldigt lätt att säga, men det skulle jag aldrig säga om jag inte menade det. Det finns INGEN som förstår. Ingen kan förstå hur det är att inte ha ett jävla skit, att vara så långt nere, att längta efter att försvinna, att faktiskt ha försökt försvinna ett antal gånger, endast för den anledning att det gör så ont att finnas till. Till att plötsligt, över en natt, ha mycket mer än man någonsin kunnat drömma om. Att vara lyckligare än någon annan människa. Att allting faller på plats, att ha en så härlig anledning att finnas till. Till att något helt plötsligt, över en natt, bryter sig in i en och sliter ut precis allting man består av med en sådan smärta. Att ett svart stort jävla hål har ersatt hela anledningen. Att vara så ihålig och tom. Att veta att det aldrig någonsin kommer tillbaka. Att längta tillbaka till den första tiden då man trodde man visste vad smärta är, fast egentligen inte hade en blekaste jävla aning. Att kunna offra precis allting världen består av för att få tillbaka det som var så oerhört vackert. Att veta att det ändå aldrig kommer vara tillräckligt, för det finns ingenting som för mig tillbaka till dig.
Nej, ni förstår inte. Ni kanske tycker att det liknar någonting som när ni blev dumpade av era pojk eller flickvänner. Men jag har också varit där. Och det gör miljarders gånger ondare när din son dör ifrån dig, innan han hunnit leva.
Och nej, dethär var inte till er underbara läsare, utan till de folk som sagt detta till mig personligen.
What about everything?...
Åååååh! Det kliar i fingrarna. Min pojkvän åkte precis och jobbade, jag har hela jävla dagen för mig själv. Helt själv! Det är så jävla dåligt. För kan ni gissa vad jag kommer göra? Jag kan ge en ledtråd. Det börjar på "H" och slutar på "etsa". Varför i helvete kan jag inte vara stark nog att bara stå emot? Svaga jävla lilla ynkliga människa.
Men ska man göra det, ja då ska man göra det rejält. Jag tror jag ska ner till pizzerian och köpa en kebabrulle. Sedan har jag mackor och skit här hemma för att verkligen fylla ut.
Ok, så får det bli. Nu vill jag gråta.
nu har jag ringt och beställt. Kan inte fatta att jag sitter här och skakar och längtar!
Aja, hejdå!
Men ska man göra det, ja då ska man göra det rejält. Jag tror jag ska ner till pizzerian och köpa en kebabrulle. Sedan har jag mackor och skit här hemma för att verkligen fylla ut.
Ok, så får det bli. Nu vill jag gråta.
nu har jag ringt och beställt. Kan inte fatta att jag sitter här och skakar och längtar!
Aja, hejdå!
You can't think of dying...
Jag tycker inte om att bli mätt. Igår var jag bakis så min sambo kom och hälsade på mig på jobbet och hade md sig en kebabtallrik. Världens godaste såhär efter tre veckors svält. Men mådde så illa så jag ville gråta. Nu har det varit helg och jag har svullat och gråtit och tänkt. Där ser ni, med mat kommer bara negativa känslor och händelser. Jag vill inte leva så.
Dessutom har mitt öga klabbat ihop sig och jag sitter och svettas. Känns som det kommer bli en toppendag...
Dessutom har mitt öga klabbat ihop sig och jag sitter och svettas. Känns som det kommer bli en toppendag...
be m-m-mine all the t-t-time...
Jag orkar inte. Jag står stilla. Det finns så mycket jag vill göra, jag måste göra, men någonting sviker mig, och jag blir liggandes kvar i sängen.
Dessutom kan jag inte förstå varför vågen står stilla. Jag äter som max 100 g gurka eller salladsblad om dagen och dricker bara vatten och cola light, men nej, jag har stått still i en vecka nu..?
Igår klappade hjärtat så hårt, jag fick ingen luft och magen gjorde så extremt ont att jag började gråta på jobbet. Detdär händer bara när min kropp inte får i sig tillräckligt. Men jag går fortfarande inte ner i vikt. Nej usch, nu vill jag bara dö...
Ha en bra dag, vänner
Dessutom kan jag inte förstå varför vågen står stilla. Jag äter som max 100 g gurka eller salladsblad om dagen och dricker bara vatten och cola light, men nej, jag har stått still i en vecka nu..?
Igår klappade hjärtat så hårt, jag fick ingen luft och magen gjorde så extremt ont att jag började gråta på jobbet. Detdär händer bara när min kropp inte får i sig tillräckligt. Men jag går fortfarande inte ner i vikt. Nej usch, nu vill jag bara dö...
Ha en bra dag, vänner
The coldest calm...
Jag är ett ego. Skrev världens längsta inlägg där jag endast klagade på allt och alla och mig själv och min jävla våg. Det raderade jag, för detta är ingen jäfla proana skit. Jag är inte en människa som lever i förnekelse. Jag vet exakt vad jag gör. Jag är smart och jag är erfaren. Så jag tänker inte sitta här och skriva mitt matintag och hur mycket jag förbränt under dagen, jag är nog lika lite intresserad av det som er.
Oops, nu kom jag på att jag visst lever i förnekelse. Eller inte. Jag låtsas att jag förnekar det, men där inne styr ett imperium av just det. Jag kanske borde söka hjälp? För är det någon som intalar dig någonting gång på gång, tillslut tror du på det. Någon kanske kan tala bort mitt imperium?
I know, I just can't stay...
Jag kom på en till sak. Igår var det exakt tre månader sedan. Say no more, för jag får ju inte tänka på det. Men det krampar och värker i hela mig nu.
I'm all messed up...
Hemsk dag. Jag kom hem för en stund sedan. Vi fick självplockade jordgubbar av mamma igår, och nu bara stod det en liter i kylskåpet. Jag tänker att jordgubbar kan jag ju äta, kalorisnålt och nyttigt. Tro fan jag inte kan äta det. Men jag har lärt mig någonting nytt idag. När man äter jordgubbar så smakar de jordgubbar, men när man kräks ut dem smakar det jordgubbsylt! :P
Nyss provade jag lite kläder jag inte använt på länge. Fick för mig att jag ville ut och fira lillördag ikväll eftersom jag inte börjar förrän klockan 14 imon. Visst, jag har blivit lite mindre, men ser för hemsk ut i alla kläder. Fyfan, det känns bara som att jag sväller upp istället för tvärtom! Det går inte tillräckligt snabbt!
Tänker i alla fall stanna hemma och tjura!
Their time's coming to an end...
Haha, jag skrev ett argt inlägg för en stund sen men hann aldrig publicera. Tur det, så jag hann ångra mig. Bara för att jag inte var normal och som alla andra när jag väckte upp betyder det inte att det är något fel på de som är det. Det är mig det är fel på, som går och tycker massa förutfattade meningar om folk...
Men det blev som jag trodde. Direkt när jag kom hem hade min pojkvän köpt med sig grillad kycling hem. Jag mumsade i mig hela den, med äckligt mycket bearnaise och (vanlig!!?!) coca cola. På köpet åt jag två skålar med fil och tre mackor med ost. Allt detta på exakt 7 minuter. Men jag kräks bra, hehe.
Jag vet, jag är definitionen av fail.
Men det blev som jag trodde. Direkt när jag kom hem hade min pojkvän köpt med sig grillad kycling hem. Jag mumsade i mig hela den, med äckligt mycket bearnaise och (vanlig!!?!) coca cola. På köpet åt jag två skålar med fil och tre mackor med ost. Allt detta på exakt 7 minuter. Men jag kräks bra, hehe.
Jag vet, jag är definitionen av fail.
Open your third eye...
Det är alltid lika jobbigt att gå upp vid den här tiden när man har varit ledig. Endast en timmes sömn, går inte sova med fastande mage. Jag vaknade innan och var så jävla törstig, fan jag tror jag drack över en liter vatten. Tänkte jag skulle ta mina stacker's nu och kila iväg till jobbet. Ännu en hård dag, det luktar som att jag kommer faila idag...
Vi får se, uppdaterar senare. Puss på er och sov lite för min skull också!
If you promise not to fade away...
Nu har jag stekt en äggvita och ska äta med cola light. Är ensam hemma så tänkte hetsa först. Och när man har tänkt det, det är då man inte kan stå emot. Men jag har inte råd att stå stilla eller gå upp i vikt idag. Det är min pappas bröllop på lördag. Tänk alla gånger man kommer titta på de bilderna genom hela livet, och så ser man ut som en fet kossa! Aaaah vad förbannad jag blir!
Nu tänker jag inte äta den där äggvitan, sticker ut på PW ist!
Nu tänker jag inte äta den där äggvitan, sticker ut på PW ist!
Our hopes and expectations,
Black holes and revelations
And she'll burn our horizons...
Jag har bränt hela kroppen! Den är nästintill rosenröd! Tur att man körde på axelbandslöst då jag ska ha en sådan klänning på bröllop om en vecka, hoppas att brännan lägger sig och blir brun :P
Och angående igår så är jag fullt medveten om att jag inte kommer må bra av mitt minst sagt minskade matintag mycket länge till. Om bara ett litet tag kommer jag svimma, vara konstant irreterad och det jag hatar mest av allt: sömnlösa nätter. Jag har varit igenom skiten innan. Men jag säger det igen; dethär är en räddning för mig. Jag vet hur allt går till och jag vet hur jag ska göra, och det är ett sätt för mig att fortsätta med dethär skitlivet. Jag har ett tillfälligt mål, och just nu mår jag bra, jag behöver må bra mer än de flesta, om så bara några dagar. Just nu lever jag så mycket för stunden iaf så det spelar ju ingen roll...
Dessutom ska det bli roligt att se hur jag hanterar situationen nu när jag vet vad som kommer hända och hur det kommer kännas. Och framför allt: Ingen som kan säga åt mig att inte göra det!
Muse - "Sunburn" :)
Dagen i ära
Just around the riverbend...
Gissa vem som är glad? Jo, JAG! Jag har gått ner tre kg på en vecka. Det är tydligen så jävla enkelt att sluta kräkas. För jag vill hellre vara smal än att behaga mina gamla vanor!
Dessutom har det verkligen fungerat. Det enda jag tänker på är mat. Jag tänker inte på det någonting, knappt. Jag orkar inte gråta mer och stänger bara av den delen av mitt liv. Därför är dethär med matångest BARA bra, med tanke på det helvete jag haft det senaste halvåret.
Hoppas ni mår bra, vänner :) Det gör jag, haha! (är nog första gången på evigheter jag kunnat säga och mena det!)
Dock skulle det sitta fint med något gott och flötigt idag då jag är gaaaanska bakis, typ en kebabtallrik :P Men nej, det blir gurka istället. Imorgon ska vi paddla kanot hela dagen så jag hoppas på att min kropp ska få en chock av träning och bara blåsa bort allt det jobbiga som finns på. Hihi
Det här är jag imorgon! :P
Dessutom har det verkligen fungerat. Det enda jag tänker på är mat. Jag tänker inte på det någonting, knappt. Jag orkar inte gråta mer och stänger bara av den delen av mitt liv. Därför är dethär med matångest BARA bra, med tanke på det helvete jag haft det senaste halvåret.
Hoppas ni mår bra, vänner :) Det gör jag, haha! (är nog första gången på evigheter jag kunnat säga och mena det!)
Dock skulle det sitta fint med något gott och flötigt idag då jag är gaaaanska bakis, typ en kebabtallrik :P Men nej, det blir gurka istället. Imorgon ska vi paddla kanot hela dagen så jag hoppas på att min kropp ska få en chock av träning och bara blåsa bort allt det jobbiga som finns på. Hihi
Det här är jag imorgon! :P
Live, die and eat from a box...
Jag kan aldrig gå in här och blogga och läsa era fina sidor då jag har blivit sambo. Och han sitter alltid vid TVn och då ser man datorn och han har en tendens att att glo på allt man tittar på, skriver m.m. på datorn och kommentera det. Eftersom ni flesta är anonyma som mig själv vill jag inte att han ska få möjlighet att kommentera något elakt, för det gör han om han ser :P Dessutom har han frågat mig flera gånger om inte jag har en blogg... En gång var det inte en fråga, utan bara "men du har ju en blogg!". Jag bara frös inombords och och kände mitt liv gå i spillror. INGEN FÅR VETA! Så jag nekade flera gånger, jag har väl nämnt några gånger här att jag är bra på att ljuga? För han verkar ha köpt det iaf. Nu sitter han vid sin dator och man ser inte till varandra för det är en stor växt i vägen, hehe ;)
Men dethär börjar gå mig på nerverna! Vafan! Privatliv!?!?
I work with satan, babe...
Mobilbloggar från jobbet. Jag vet att jag överdriver ibland men nu känns det verkligen som att hjärtat ska hoppa ut ur bröstet. Jag svimmar snart men tänker fan inte äta då jag är ett svullo. När jag sätter mig känns det som kroppen flyger iväg, härlig känsla trots smärtan i magen. Är det så det känns att dö? Underbart :)
Now we know you can never return...
Jag är så korkad, så äcklig och värdelös. Jag åt eller drack inte en enda kalori under hela gårdagen. Men sen när jag kom hem. Jag liksom drogs till köket, och då tyckte jag det var ok. Nu när magsäcken har krympt kanske man borde tänka på att man kanske inte kan hetsa lika mycket som man gjorde innan. Men nej, det skiter jag tydligen i för jag proppade i mig 6 rostade mackor med marmelad, smör och ost, 4 stora kanelbullar från pressbyrån, 3 skålar fil och müsli, två stora avokado, tre kokta ägg. Jag vill inte ens börja tänka på hur mycket kalorier det var. Men aj vilken smärta. Det gick inte kräkas direkt efter, det gjorde för ont. Så jag fick sitta och grina i en halvtimme innan jag kunde utföra det jag skulle. EN HALVTIMME!
Vågar inte väga mig idag och kommer inte göra det på flera dagar heller. Usch. Jag är verkligen sämst.
Nähe, nu sticker jag ut och röker och sedan jobba till kl 21.30 ikv. Hoppas jag är så trött ikväll när jag kommer hem att jag inte orkar tänka på mat och bara somnar, men det händer ju aldrig.
How do you dream?...
Alkohooool. Höhö. Jag har hittat min lösning på allt. Jag tänker knappt alls just nu. Jag bara dansar. Jag ska spendera alla min pengar på sprit och dricka tills jag dör, då dör jag lycklig.
Förresten har jag inte kräkts sedan i förrförrgår. Gött va? Jag har ätit typ tre salladsblad och dagen + massa massa kaffe och vatten, röker i mängder också. Jag har gått ner! Men viktigast är att jag verkligen med handen på hjärtat inte har spytt. Jag är stolt, men jag är inte mig själv. Men nu ska vi inte vara deppiga utan nu ska jag fortsätta dricka vitt, vitt i massor. Har nog så det räcker till fem glas till, och det tänker jag dricka. Och jag tänker däcka och jag tänker skita i att jag ska jobba om en stund!
Förresten har jag inte kräkts sedan i förrförrgår. Gött va? Jag har ätit typ tre salladsblad och dagen + massa massa kaffe och vatten, röker i mängder också. Jag har gått ner! Men viktigast är att jag verkligen med handen på hjärtat inte har spytt. Jag är stolt, men jag är inte mig själv. Men nu ska vi inte vara deppiga utan nu ska jag fortsätta dricka vitt, vitt i massor. Har nog så det räcker till fem glas till, och det tänker jag dricka. Och jag tänker däcka och jag tänker skita i att jag ska jobba om en stund!
