Jag är ett vrak. Tar en paus ett tag. Jag funderar gravt på att ta mitt liv.

Så, nu skrev jag det och publicerade, är det ett framsteg eller bakslag att erkänna? Meningslös.

Jag har kommit på en ny planlösning, en jag kanske kan leva med under längre sikt. - inte mer än 400 kcal varje dag? det känns mycket, men jag promenerar typ 3 h varje dag och hade tänk skaffa mig ett gymkort? vad säger ni?

jag måste börja ta mina tabletter igen! Herregud, jag känner mig helt konstig!

• Jag tar inte mina anti-depp, vilket gör att jag har fått ännu mer toppar och dalar om dagarna.
• jag tar inte mina atarax, vilket gör att jag inte kan sova och känner tryck på bröstet hela tiden.
• Jag tar inte mina stackers, vilket gör att jag äter hela tiden för att jag känner mig låg.

Jävla mycket skärpning! Får helt enkelt ställa in alarm på mobilen!

jag sitter här och kollar efter lediga lägenheter. Jag har ett fast jobb, och har helt klart råd med det. Frågan är om jag ska vänta med att flytta och spara pengar så får man en smidig start. Eller ska jag bara försvinna så fort som möjligt?

om jag bara bor med mig själv förstör jag inte någon annans liv som jag gör nu med min familj. Jag är en stor fettklump som är i vägen och orsakar problem, det förtjänar inte mina närmaste! Om jag bara bor med mig själv kan jag lägga upp mitt liv precis hur jag vill, äta så lite jag vill utan att få skuldkänslor för andra, gråta hur mycket jag vill, skära mig hur mycket jag vill och spy hur mycket jag vill. Påbörja den där jävla självmordsprocessen någon gång..

Jag vill ha en två helst, men man får se hur det utartar sig. Jag vill kunna sitta och stirra i taket och lyssna på musik i alla mina lediga timmar och njuta av ensamheten. Ensamhet för mig är den känslan som är minst ensam ibland :P Konstigt va? Tryggheten i att jag bara är med mig själv, obeskrivlig! Jag tycker egentligen inte om folk i mitt innersta inre :P

Jag har svullat idag för imorgon börjar jag banta utom räckhåll. Kilona går för sakta neråt!
Åt helvete med att försöka "tänka vuxet". Åt helvete att vara frisk och äta och vara fet? Jag får ju ändå spy när jag vill nuförtiden så yuppie!


Sommar i min stuga, längtar man?

Idag skulle det vara 300 kcal, för min del blev det 356! Falle på den. Jag låg på lite under 300 när jag slutade jobba, sedan kom jag hem och tryckte i mig jävla honungsmelon och ett äpple!

Först var det ångest som satan och jag gick och spydde. men jag kunde fortfarande tänka klart och fick inte upp allt utan tänkte att jag tränar extra imorgon istället. Framsteg huh!?!?! :D
För att få en så långvarig effekt som möjligt på detta innan jag bryter ihop igen och har ett heltidsjobb att kräkas...

Tänkte att ni ville veta? :P

Jag lyssnar nästan totalt aldrig på musiker av det kvinnliga könet. Men ibland klickar det till. Den här akustiska versionen av "mama do" med Pixie Lott är ett exempel. Liksom rösten och allt!
på något sätt gillar jag över lag de mer akustiska versionerna av låtar än album versioner. Då hör man vad folk går för, det är mer verkligt.



Nåja, slutpratat om musik haha :P Nu är det slut på den andra dagen av ABC drä man har fått äta högst 500 kcal, det är nog bara för att avvänja sig. Imorgon är det 300, jag sitter och planerar. Jag har nästan aldrig ätit knäckebröd men jag tror inte att det är så mycket i en skiva. Typ 60 eller nåt? Ska införskaffa mig det imorgon och mini-keso, bryta mina dåliga matvanor och testa något nytt. Med andra ord, gå lös på jävla ana-mat!

Hellre ana-mat än bulimi som tar död på mig, eller?

Imorgon börjar jag med abc, om ni vill veta. God natt!

Tänk om jag kunde älska någon annan lika mycket som jag hatar mig själv?

I någon månads tid nu har jag haft mardrömmar varenda natt. Jag brukar bara ha någon enstaka sådär en gång om året. Det handlar alltid om samma sak, på något sätt går världen under, i alla fall min värld:

Igår natt drömde jag t.ex. att alla människor jag känner och bryr mig om stod vid ett stup och hoppade ner, och jag stod nere på marken när de föll. Jag vaknade av att jag skrek "NEEEJ!".
Ibland invaderas jorden av äckliga folk som köttar hela befolkningen. Ibland börjar det brinna någonstans och sprider sig över hela världen och alla brinner upp. Ibland är vi tusentals människor på ett flygplan som störtar. Ibland jagas jag av någonting osynligt och jag kan inte röra mig, sedan byter "det" riktning och slukar upp mina syskon istället.
Dessa drömmar är exempel som har upprepats flera gånger. Och hela tiden står jag och tittar på och kan inget göra när andra dör.

Men det värsta var för några nätter sedan. Då drömde jag att det kom ett par spöken som såg ut som likbleka och genomskinliga människor. De stod bara några centimeter ifrån mig och stirrade på mig jag vet inte hur länge. Sedan började de andas, de förde över min andningsförmåga till sig själva, och jag kunde inte längre andas själv. Så stod de och stirrade på mig när jag kväves ihjäl. Jag vaknade av att jag inte fick någon luft. Jag var livrädd och frös arslet av mig.

Vad fan betyder allt detta? Håller jag på att försvinna?

Jag har bara ätit min fil idag och huvudvärken är här för att stanna. Men ingen hunger, tjohooo. Imorgon ska jag upp och jobba. Börjar kl 7 men går upp dit så måste vakna vid fem. Så det är godnatt för nu, om jag lyckas sova!

Ni förstår, jag är ju inte det smalaste jag har varit i mitt liv som det är just nu. Jag har gainat 3.5 kg. Jag hatar att se mig själv naken, jag blundar för det! Därför får jag ångest av att gå in och duscha nu! Bläääää! Förbättring nu Elsa!!!

Haha, jag behövde bara tjata ut den där vanan att kunna spy när jag vill. Känner ingen som helst craving för det idag. Whoa!

Jag har ätit fil idag och tänkte gå ut och springa, men det får jag inte för jag hade feber igår. Egentligen tänkte jag köra en "fuck you, jag är 18 och bestämmer själv om jags ka springa", men onödigt med taskigheter och jag lär ju få bita mig i röven efteråt ändå.

Det är ca en månad sedan jag slutade skolan och idag slår det mig att jag faktiskt inte känner mig det minsta stressad som jag gjort annars. Det är ett tecken - det var ett bra beslut!


istället ska dagen se ut såhär!

Ni kan nog gissa vad min frånvaro beror på. Jo, jag har fallit tillbaka. Under veckan som gått har jag varit och köpt godispåse efter godispåse och kräkts som bara den. Min pojkvän undrade varför jag gick och duschade hela tiden och varför han inte fick följa med. Vad fan svarar man då? Ingenting blir rätt.

Idag gick det så långt att jag för första gången på ett år köpte mcdonalds big mac plusmeny. 70 kr åt helvete, jag njöt inte en enda sekund.

Men nu är det bevisat iaf. Efter otaliga gånger av försök att bli frisk från bulimin iaf så har jag aldrig lyckats längre än ett par veckors tid. Alltså, jag kommer aldrig bli frisk. Nu är det bara för mig att inte tänka på det så mycket, alltså göra saken värre, må ännu sämre.

Nu är det spikat iaf. Jag är lättad över att jag slipper hålla på att kämpa emot mer. Jag är ledsen över att jag kämpat i två år helt i onödan. Jag är lättad över att jag kan ge efter, hetsa precis när jag känner för det.

Nu undrar jag bara: hur länge till kommer jag att leva. hur länge till kommer jag att vara mänsklig? Hur länge till VILL jag verkligen leva? Nu när mitt mål är förstört och omöjligt?