Jag blir så förbannad. På folk. Folk är dumma i huvudet. Vänner som gör narr av mig bakom min rygg. DÖ, jag behöver inte någon av er.

Ibland gråter jag bara för att jag önskar att det var 1½ år fram i tiden, då jag tagit studenten och lämnat denna jävla staden och alla jävla människor som bor här. Det är som att Gud rensat alla pundade idioter från världen och placerat dom här. Och om jag inte flyttar snart kommer jag också bli så jävla dryg. ÅÅÅÅÅÅH

Jag har ätit en tallrik fil idag, och det var tillräckligt jobbigt att erkänna. Snart ska jag gå ut och bränna bort den. HA!