Jag var så nervös så jag var nära att spy när vi gick in på sjukhuset. De sista minuterna kunde jag knappt andas. Hon sa att jag såg blek ut. Men där var ett hjärta som slog så fint! Det häftigaste var när jag kände en spark och man kunde se det live inifrån magen :) Ungen gjorde kullerbyttor och vred på sig hela tiden så hon hade svårt att mäta hjärna och hjärta mm så jag fick ligga där lite extra lång tid och titta på lilla livet. Det var det häftigaste jag gjort, och nu kan jag andas ut. Det är alltså inte inbillning, utan sparkar jag har känt och det är definitivt någon som lever där inne. Jag är så lycklig. Jag är så glad! Tjohooo!