Har börjat fundera över förlossningen. Har väl fått för mig att det inte kommer bli någon innan, men nu blir det säkerligen det. Jag är inte ett dugg rädd. Jag vet ju vad det är för slags smärta sedan missfallet, vilken var den värsta smärtan jag varit med om, och det här kommer vara några gånger värre. Men den varar förhoppningsvis inte så länge, man ligger väl förhoppningsvis inte inne i förlossningsrummet i mer än två dygn, efter det är ju smärtan borta. Jag längtar så oerhört! Det är långt kvar till 16:e Juni, och andra halvan går nog trögare än första, eftersom det är nu alla förändringar sker och allt blir jobbigare.

Gillar inte att jag gått upp 6 kg, måste börja motionera igen och tänka lite på vad jag äter. Jag proppar i mig allt jag är sugen på, bara för att jag KAN äta det och behålla det. Jag äter så fort jag är sugen på en cigg för att stilla begäret. Måste sluta med det, har trots allt varit rökfri i snart 4 månader nu och nu ska det väl gå över...

Osammanhängande inlägg, ungefär allt man legat och funderat på hela natten. Nu sparkas det där inne igen, helt sjukt att det kan kännas så häftigt, men ändå så naturligt.