See how I leave with every piece of you...

Jag kom på att jag misslyckas med allt jag ger mig in i. Skolan var ett stort misslyckande. Min ätstörning är bara en samling med misslyckande. Jag lyckas aldrig hålla mig nere på en vikt och jag lyckas aldrig motstå att stoppa in något i munnen när jag lovat mig själv att absolut inte äta, vilket alltid leder mig tillbaka till bulimi, som i min uppfattning är misslyckad anorexi. Kontakter lyckas jag aldrig hålla kvar. Dessutom gör jag alltid folk besvikna. När jag tar tag i något misslyckas jag med att göra det färdigt.

Jag vet inte hur jag ska klara av att ta hand om och uppfostra ett barn. När jag är så svag som person, hur ska jag kunna vara stark inför någon annan i resten av mitt liv? Vad fan har jag gett mig in i?

Sv: Hatar när folk säger "tror inte på den där jävla gubben i himlen" som att det är någonting helt sjukt. Jag tror inte heller på en "gubbe i himlen", och alla har väl olika definitioner på vad Gud är. Jag känner ingen tröst i bibeln för jag tror inte på allt som sägs där... Visst, jag tror på symboliken osv, men inte ordagrant. Jag tror mer på att Gud är en kraft som finns i allt, men tänker inte snacka mer om det för jag märker att du tycker allt med kyrkan är avlägset och allmänt skit.



Sedan tycker jag det är lite tråkigt att du säger att bulimi är misslyckad anorexi. Som att bulimiker är svagare än anorektiker. Men alla får väl ha sin egen uppfattning om saker och ting gissar jag.



Tycker inte du ska vara orolig hur det ska gå med bebisen! Tror du kommer hitta kraft att klara av den uppgiften galant. Och att du är svag som person är bara rent jävla skitsnack!! Du kommer klara det så jävla bra!! Förstör inte allt genom att oroa dig, njut av att du får vara med om, kanske, livets mening? :) PUSS

Sv: Okej! :) Kram