Jag sitter och kollar på lägenheter åt mig själv i smyg. Det roliga är att han också måste flytta om jag säger upp den här, eftersom den står i mitt namn. Det finns ingenting som talar för att det här kommer hålla. Trots att jag älskar människan som sitter bara en liten bit ifrån mig finns det just nu viktigare saker, som han inte verkar förstå. Och faktumet att han inte förstår det får mig att kanske inte ens älska honom lika mycket längre.

Jag var hos pappa hela dagen igår och idag och grät. Jag grät för allt som har gått fel i mitt liv men i slutet kom det ändå en och annan glädjetår. Det kanske är över nu? Mitt liv? Och det känns bra, det är värt några glädjetårar, den där lättnaden.