You're chained to your history, you're surely sinking fast...

Pallar inte med folk som tycker sig skaffa ett liv, helt plötsligt är de för bra för mig. Helt plötsligt är det bara på deras villkor. Men jag är vek och drar mig undan som vanligt. Jag har snart inte en vän kvar. Självklart för att jag aldrig träffar någon, för att somewhere along the way dög jag inte för någon utav dem längre. Detta gör så förbannat ont, bara för att det är sant. Jag duger inte, och det har jag vetat i hela mitt liv.

Haha! Jag har hört den där tidigare men jag skrattade till ändå :P Okej... 19.. tidigt att försöka få barn :) vill också ha barn tidigt dock! Och ja precis, jag är 18.



Har inte heller någon vän kvar. Eller, jag har nästan alltid bara haft ytliga vänner. Ingen som känner mig på djupet, och tvärtom. Vilken stad bor du i? Du kan ju säga vilket landskap eller något om du inte känner för att svara ;)

19 eller inte - att känna sig ensam är något av det jobbigaste. Det positiva är att du är ung och att det finns gott om tid att få hjälp, hjälpa dig själv och börja drömma utan rädsla. Och framför allt att låta någon komma nära. Men någonstans måste du ta ett steg för att sen kunna ta ett till och fortsätta vandringen.