Hej!

Jag är rädd. Jag kommer inte klara av det, vad fan har jag gett mig in i. Än en gång har jag svikit andra. De kommer se mig så nere igen. Hur fan ska jag någonsin i universum kunna ta hand om någon annan när jag inte kan ta hand om mig själv. Jag kan inte tygla mig själv. Jag är som två personer. Inbillnings-jag och Förvirrade-verklighets-jag. Jag inbillar mig att jag är stark, att det löser sig. Det kommer för fan aldrig lösa sig.

Dessutom, det är inte rättvist mot mitt barn att växa upp med en cp-skadad mor, den dagen jag får återfall. En mor som kräks av vilja, hatar sig själv, tänker bara på sig själv. Det går ju inte!? Jag vill inte såra en människa. Jag vill inte sätta ett nytt liv i världen som kommer bestå av elände pga av mig!? FAAAAAAN!!!!!!!

Men det är försent nu. Jag kan inte göra mig av med Lilleman nu. Min lilla fridbringare. Men måste jag uppfostra den? För barnets skull?
Jag kommer inte klara av någonting! Kan någon hjälpa mig?