There's no justice in the world...

Nu har jag bestämt mig. Jag står inte ut med tanken av att ha förlorat dig längre. Att du aldrig fick leva. Det äter upp mig, hela tiden. Jag står inte ut med att gråta varje morgon, förmiddag, lunch, eftermiddag, kväll och natt. Jag står inte ut med att tänka, för jag tänker ALLTID på dig!

Dom säger att det är nyttigt att sörja. Men det försvinner aldrig, det är inte en fas för mig, då det bara känns mer och mer tomt inuti mig. Meningslöst. Och hur kan någonting annat vara meningsfullt, när jag har haft dig? Inget kan jämföras i lycka med dig. Du slog allt.

Så jag ska sluta tänka på dig. Det ska jag göra genom att tömma min hjärna och kropp på energi. Jag ska gå och vara trött och hungrig. Jag ska ersätta tankarna av dig med vägra-mat-tankar. Det är jag bra på, det har jag fyllt mitt huvud med förut. För att rädda mig själv, då jag vet att jag inte orkar leva längre med dig överallt jag tittar. Jag vet inte om jag borde leva längre, så vi får se.

Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. En dag ska jag träffa dig igen och hålla om dig och aldrig, aldrig någonsin släppa dig igen. Jag hoppas du är i goda händer tills dess. Du är min ängel.

Sv: Haha, ja... Jag springer dit imorn, häller något över henne och tackar för senast ;)



Åhhhhh kan inte tänka mig vad du måste gå igenom :( :( <3

sv: nja, man kanske får energi, men man kan inte röra sig för att man har kramp i magen :/



jag vet inte vad som hänt, men det låter jätte hemskt det du skriver :(<3

Sv: Exakt. Förstår inte hur föräldrar som göder sina barn tänker...