Along may come a bigger one...

Och nu fick jag precis ett meddelande med frågan "varför skiter du i mig?" Jo, här ska du få ett utförligt svar:

1. Jag har ett jobb att sköta, går inte runt och ränner hela dagarna
2. Jag har minsann aldrig hört MIN telefon ringa eller pipa för den delen heller
3. Vilket du borde veta, har jag en tendens att dra mig undan folk när jag är zombie i huvudet, och med tanke på vad som hänt de senaste 2 månaderna borde du som "känner mig" förstå att jag just nu är jävligt zombie.
4. Jag får inte ut någonting av att sitta och lyssna på när folk berättar att de är lite ostabila med sina pojk/flickvänner och hur jävla jobbigt det är och "jag är så jävla tjock-snacket", utan att under en hel dag få höra ett "hur är det med dig, förresten?" Det gör för ont i mig att ni kan sitta och klaga på små skitsaker och få mig att känna mig ännu mer ensam, känna tomrummet i mig expandera när jag gett mig fan på att "idag ska jag träffa någon!", för att senare ligga och skaka, gråta, skära mig och kräkas. Jag har inte råd med det, jag har inte så mycket krafter kvar.

Jag är 18. =)



Jag hatar att jag gör så!! Nästa gång jag ser människan jag skrev om i inlägget ska jag låtsas som jag inte känner igen henne och om hon hälsar ska jag bara "öhh.. hej.?" Förmodligen kommer jag som vanligt dra den här "nemen hejsan!!" som en jävla fjant. Usch.