Hehe. Jag gick ut och skulle köpa hetsmat. Sedan sket jag i det när jag var inne i affären och gick hem igen. Nu vill jag gråta. Dessutom vill jag sova lite längre. Men det går inte. Jag bröt ihop lite mer än vanligt igår. Det slog mig att jag faktiskt inte orkar mer. Jag måste snacka med någon.

Dessutom satt jag och min sambo och diskuterade döden. Han är en man av tro (nej, inte religiös och sån skit). Han tror på övernaturliga ting. Han tror att han återföds som en annan människa efter döden. När jag försökte förklara hur osannolikt det låter var han inte tillmötesgående för fem öre. Nästan lika omöjlig att diskutera med som en kristen. Jag gav tusen exempel på varför det inte var så och det enda man fick till svar var "ah men det är det jag tror på". Sådant gör mig lite pissed off. Att folk inte kan diskutera. Att folk inte kan tänka "tänk om det inte är så", för de är så övertygade att de har rätt.

Nåväl. Jag är en kvinna av vetenskapen. Jag tror på det som går att bevisa mest. Så om någon forskare förklarar sin teori tror jag hellre på den, som har en förklaring, än någon som säger "ah men det är det jag tror på", eller för all del, de kristna man ställer frågor till och när de inte har svaret får man ett "gud vet.".

Efter döden slutar du existera. Hela du och allt som är du. Du kanske vandrar vidare som i drömmar, men det kommer aldrig vara mer verkligt än såhär. Vissa försöker motargumentera och säger att "det kan ju bara inte bli svart, du kan ju inte ligga där och bara tänka på ingenting". Nej, för du finns inte längre, då blir det inte svart och du kommer nog inte veta vem du är, men eftersom du inte finns, spelar det ingen roll.
Men jag är tillmötesgående. Om någon kan motbevisa, då är jag öppen för förslag. Men allt måste kunna förklaras.

Efter ett av de längsta inläggen jag skrivit kanske det är vissa som förstår varför allting är så meningslöst i mina ögon. Jo, du försvinner oavsett.