Dålig uppdatering, däremot tänker jag inte låta detta bli en blogg där varenda inlägg börjar med "förlåt för dålig uppdatering...". Sedan förra inlägget har jag i alla fall inte haft någon som helst lust att skriva här. Just för att när man skriver får man äckligt smärtsamma uppenbarelser av hur situationen ser ut. Som i förra inlägget.

Ni vet den där känslan av att ingenting räcker till? Jo, jag börjar känna av den mer och mer. Någonting måste hända. Men hur ska det gå till? Jag har börjat bli lite mer social. Jag går ut med vänner mycket oftare nu. Jag har tagit upp kontakt med familj och släkt, men jag är bara trött på allt. Allting.

Jag tror det kan vara så att sålänge jag stannar kvar här och lever samma liv kommer jag aldrig göra mig fri och gå vidare från all skit som hänt. Jag kanske måste vara mer våghalsig, flytta härifrån, prova något nytt för att sluta plågas av de där jävla tankarna hela tiden. Jag kanske måste vara lite mer som min syster, som årecis flyttat till andra sidan jordklotet just för den anledningen att hon kände för det...

Men jag vet att det inte kommer gå längre än dethär inlägget. Jag är för rädd för förändringar. Jag är rädd för att släppa taget om honom, för sålänge jag tänker på honom och konverserar med honom i mina drömmar, ja då finns han fortfarande. Jag kan inte sluta med det, då är han verkligen försvunnen.

Har ni bara släppt taget om allt någon gång och gjort precis vad som fallit er in?