Idag har jag varit och tagit farväl av min storasyster, hon flyttar till australien i ett halvår nu. Ungefär så långt härifrån man kan komma. Hon som jag skulle vilja påstå har brutit sig ur mönstret vi andra i släkten följer här. Vi föds i denna håla och vi dör i denna håla. Det blir tufft. Jag ser henne inte så ofta, vi är inte så tajta som när vi växte upp. Men hon är ändå min andra halva. När jag låg på sjukhuset senast lämnade hon aldrig rummet. Det är bara med henne man kan släppa allt, gråta och vara ansvarslös, agera lillasyster. Annars är dethär med ansvar någonting som går mig på nerverna, alltid ska man agera moget och vuxet. Men nej, inte med henne. Min älskade syster. På andra sidan jordklotet. Fy fan.



Några år sedan, midsommardans. Jag önskar ni kunde se våra ansikten. Vi har världens fulaste skratt-fejjorna, hehe.