Hörni, jag får nog erkänna att jag har en riktig bra mor. Visst, när jag skulle bli mamma tänkte jag att jag skulle göra saker anorlunda från vad min egen har gjort. Men alla smågrejer spelar ingen roll. För om jag nu ringer till henne från andra sidan stan och förmedlar att jag är lite nedstämd, ja, då sätter hon sig på bussen och kommer hit och ska titta på film med mig. Fastän vi båda ska upp supertidigt imorgon. Hon tar med sig kex och ost, så jag blir pigg. Men för hennes skull tänker jag äta ikväll.

När man märker hur mycket lättare allt blir när man kan dela med sig av sina tankar, ja då kan jag inte annat än undra varför man likt förbannat alltid isolerar sig själv och sin värld och bryter kontakt med folk som vill hjälpa till?




Min och mammas favoritlåt, DÄRFÖR :)