Is this the place that I've been dreaming of?...

Jag vill skära sönder all materia jag består av. Jag vill förblöda. När jag kände såhär kunde jag gå och ta 5 ipren och somna gott. Nu kan jag inte det, för jag har någon annans liv att tänka på. Jag ska sitta och genomlida paniken.

Och ingen verkar lyfta blicken. Vet inte vad det ska krävas från mig för att få ett besök, eller för all del ett telefonsamtal från någon i min familj. Jag har inte heller tid att träffas, men på något sätt hittar jag tid och åker och hälsar på någon. Inte ett telefonsamtal från någon som undrar hur jag mår. Är det ingen som förstår hur illa jag mår av det här? Hur rädd jag är? Var de inte med i våras?

Jag sa detta till mamma, och nu har jag en känsla av att jag inte kommer prata med henne på ett tag.

Jag gör ingenting fel, likt förbannat faller jag tillbaka till det här paniktillståndet over and over. Jag vill tillåta mig själv tänka att jag inte orkar leva mer, men hur ska jag då finnas där för mitt barn? Jag måste leva tills jag dör av naturliga orsaker nu, och det känns för långt fram.

---

Update:

Jag la märke till att min blogg fyllde två år igår. Det gör ont att det inte har skett någon förbättring i mitt liv.

Försök tänka på att du fått mer erfarenhet, även om det varit dåliga saker som hänt. Men du har lärt dig någonting och det är bra att ha i ryggsäcken. Jag kan inte ens i närheten förstå hur jobbigt det måste vara att gå och vänta på en undersökning men håll ut för det är allt du kan göra. Gissar att om du stressar och panikar så känner barnet det? Tänk extra mycket på saker som gör dig glad, smått som stort och försök hoppas på en ljus framtid! Jag tänker faktiskt på det titt som tätt och undrar hur du har det. Bara en sån sak kanske är ett litet ljus för dig? Det finns någon där ute som inte ens känner dig men som tänker på dig och bryr sig. Önskar dig allt det bästa! Vi hörs snart igen

Värmer att du blir glad :D

Haha, jaa jag och Filip firade nyss 5 år som vänner. Vi har glidit isär väldigt mycket senaste året men han är fortfarande en väldigt nära vän <3 Kul att titta igenom gamla bilder på sig själv tillsammans med folk som man fortfarande umgås med.