Slå mig, ta sönder mig, döda mig. Jag kunde inte stå emot. Som en slags psykos. Jag ville så gärna. Jag ville vara jag. Var några sekunder av njutning värda vad jag nu har riskerat? Vad har jag gjort? Kanske inte är så farligt, fick inte ut så mycket. Men aldrig igen! I alla fall inte förrän i Juli, då det bara är min egen hälsa jag äventyrar. Men jag saknar det så. Min trygghet, mitt allt.