These arms are growing tired...

Magsmärta och ensamhet får bli hela min natt. Bortglömd eller iaf mycket långt nere på andras prioriteringslistor. Värdelös och patetisk. Onödig och poänglös. Ointressant, bortkastad tid... Osynlig, betydelselös. you name it. Men ikväll önskar jag att jag aldrig funnits eftersom det känns som jag aldrig gjort det.

Måste känna grov smärta. Svidande, isande, ångestbedövande sår i handleden. Gråta! Känna någonting över huvud taget som ett bevis på att jag existerar. Hata är ett starkt ord, älska är ett stark ord. Ingenting är ingenting. Ingenting är jag.

Kommentarer

Några fina ord :P:

Namn:
Kom inte ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Åsikt:

Trackback
RSS 2.0