Jag vet inte hur jag ska ta mig igenom imorgon, får se till att ha saker att göra. Tänkte att det är bättre jag planerar vad och när jag ska äta dagen innan så man följer ett schema, funkar alltid bättre för mig, annars är det bara gud som vet hur mycket man proppar i sig när det kommer ett tillfälle, och då blir det ju som det blir.

det jobbiga är bara nu, när klockan är ett på natten och jag inte kan sova för jag måste äta för att bli sömnig. Jag känner mig tom, ensam. Jag behöver äta, jag behöver kräkas. Jag behöver fylla mitt tomrum för att få det att försvinna! Men jag har ingenting i mig som kommer ge min älskade, brutala kräkeffekt. Det är just därför jag måste bryta denna vanan, jag hör nästan själv hur patetiskt det låter. Jag hoppas jag inte håller på att tappa förmågan att urskilja vad som är rätt och fel, vad som är verkligt och vad som är påhitt.

Rädd blir man iaf när man tänker såhär.... shit