Den där mack-frestelsen var omöjlig att stå emot. Och vi vet vad som hände efter. Bara att nu fick jag så sjukt ont i mitt hjärta eller någonstans nära det iaf. Och det slutade inte. Bröstkorgen var helt lilaröd och flammig, som om jag hade fått ett riktigt rejält slag som man egentligen inte överlever. Så såg det ut, rätt blå i ansiktet också och snurrig som jag inte varit på länge.

Det var något nytt, men väldigt lustigt. Legat och gråtit i flera timmar. Men det är väl sånthär som kräv s för att jag ska bli rädd. Men då lovade jag mig själv att aldrig spy igen, det har jag faktiskt aldrig lovat innan. Man kanske måste ha mål. Hur som haver har jag insett att dte är gnska omöjligt. Men jag vet inte om jag är i fara nu, man är ju expert på att inbilla sig det iaf. Så jag satte upp ett delmål: Inte spy på en vecka, och det är svårt nog. Det kommer inte funka, men jag ska i alla fall försöka, kan ju ge mtt liv en liten chans iaf... Hehe