James Morrisons senaste skiva säger jag bara :)

Jag har promenerat idag. Först en timme, sedan gått på stan och shoppat i tre timmar fram och tillbaka. Det var så jävla deprimerande att shoppa. Att jag inte kommer i min jeansstorlek längre någonstans, inte ens den över.

jag vet faktiskt inte hur jag ska ta mig till. Jag ser faktiskt till att jag bränner bort allt jag äter, men det hjälper inte. Jag har prövat de flesta bantningsmetoderna. Jag har bara ätit pulversoppa under två veckor. Jag har bara ätit grönsaker och frukt ungefär lika länge. Jag har gjort kaloriräkning och sett till att jag inte ätit mer än vad som behövs för att jag inte ska gå upp. Jag äter lite och bränner bort hundratals mer kalorier än jag ätit under en dag. Men nej.

Ingenting hjälper. Jag skäms så jävla mycket över mig själv. Jag är ungefär det äckligaste jag har sett just nu. Och jag inbillar mig att det är okej! Jag kommer för fan inte i min klänning längre som jag hade tänkt ha på en speciell fest på lördag. Eller jo, jag kommer i den, men det väller ut överallt.
Jag har inget annat val än att börja svälta igen. Säga nej till allting. Gömma mat i fickorna. Vara borta hemifrån hela dagen så man kan säga att man redan ätit. Det är enda sättet. Och det är synd för jag ville verkligen börja satsa på skolan igen. Jag börjar få kontakt med vänner igen, jag har inga konflikter med syskon och föräldrar längre. Jag får säga hejdå till allt det, för jag kommer bli för låg för att göra något. Men hellre må bra och vara ensam än att ha det såhär. Och så får jag skaffa mig en egen våg och gömma och väga mig i smyg.

Välkommen tillbaka anorexi.