Vi är förlorade, vi två...

Det är april. Det är min 18 årsdag. Jag önskar jag kunde må bra idag. Bara idag. Jag vet inte ens vad jag ska skriva. Jag vet inte ens vad jag känner.
Jag kommer aldrig bli frisk. Det enda jag gör om dagarna är att trycka ner fingrarna i halsen. Och 'ter det onyttigaste i världen. Jag vill inte ens bli av med bulimin. Då har jag ingenting.

Vad tjänar någonting till över huvud taget?

Kommentarer

Några fina ord :P:

Namn:
Kom inte ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Åsikt:

Trackback
RSS 2.0