Igårkväll hände något konstigt. Jag mådde så illa att jag inte visste vad jag skulle göra. Det var som när man var liten om ni kommer ihåg. När man alltid hade maginfluensa och man kunde kräkas av sig själv. Nästan så var det, men jag kunde inte, det ville bara inte komma ut. Jag låg och skakade på badrumsgolvet i någon timme istället. tittade mig i spegeln och var helt spökblek. Det är konstigt...

Idag har jag pissat på att plugga till mitt kursprov och varit hos V istället. Det blir bara mer och mer sällan. Vi har inget förhållande, jag och han. Jag lever mitt liv och han lever sitt och det brukade bli att vi träffades två gånger i veckan. Nu är det knappt varannan vecka. Jag går inte runt som en nykär nisse och saknar honom hela tiden som jag gjorde i somras, men jag vet hur mycket bättre jag mår när jag är i hans närhet och så har jag mått sedan vi träffades för snart 8 månader sedan och påbörjade det här avståndsförhållandet.

Önskar man att man hade mer mod nu eller?...