Vinterdepression drabbar alla mer eller mindre förutom dom som är för hurtiga och inbillar sig själva att deras svenneliv är bra.

Jag vaknade försent idag av min pappa som satt på min sängkant och gav mig mitt piller. Nu borde han vara nöjd iaf, som tjatat att jag ska ta antidepp ett helt år nu. Jag svalde och somnade om. Han kom upp och väckte mig tre ggr, varför nu? Det ända som är viktigt för honom är x.

När jag äntligen kom upp två timmar försent gick han och gjorde mackor åt mig, och satt och ville snacka, tittade om jag åt. När jag hade knutit mina skor fick jag svindel och han sprang till köket för att hänta ett glas juice som jag vägrade dricka.

Såhär kommer det vara under cirka en veckas tid, sen kommer han tröttna. Och det är jobbigt för min pappa är den enda som kan genomskåda mig nästan helt, han borde vara den som lägger ner tid till mig. Han kanske ser på mig att allt jag vill är att bli lämnad ifred och därför gör han det?

Jag önskar pappa var hemma mer iaf. Jag vill ha tid mer med honom. Varför? Kanske bara för att han aldrig är hemma och man vill alltid ha det som man inte har...