Jag kan inte sova, jag måste ut och springa av allt fett känns det som. Nu har jag kollat på lejonkungen ist och lipat som en bebis haha :P

Mina mål för denna veckan (som de borde vara) är att jag inte ska ha någon frånvaro från plugget på hela veckan och inte väga mig heller. Mitt riktiga mål med denna veckan är att komma igång med svälten igen och inte börja kräkas som jag gjort de senaste 4 dagarna.

Fyfaaaaan vad jag är hungrig!!!!!!!!

Nu tåänker jag faktiskt inte sitta här och tjura mer. Nu ska jag åka till världens bästa människa, min fader, och min underbara familj och må bra. Det var ju dealen, att ta tag i saker. Alltså, inte ligga här och ruttna till ikv. Puss

Jag har fått en liten semester. Inte för att det hjälpte. Så fort jag kom tillbaka till detta ruttna helvetet sjönk jag ihop igen. Första dagen i skolan på en månad och jag kände för att gå ochhänga mig i ett toalettrum.

Jag har rört mig som bara den de senaste dagarna, och ätit lite mer. Det gick ju såklart piss efetrsom jag står på samma vikt för för en veckasen. det är INTE okay! Pinsamt snarare. Faaan, jag orkar inte med hungerkänslan igen, det jobbigaste ärde två första daharna, sedan försvinner den. Fyfan.

Jag har ändå lyckats gråta :) I onsdags klämde jag fram exakt 4 tårar :P

Jag kom just på att jag inte gråtit på över en månad. Inte en enda liten jävla piss tår! Fatta vilket jävla sammanbrott jag lär få när det väl händer. Jag tycker inte att någonting är sorgligt längre och därför känner jag inte igen mig själv ett dugg...

Fan vad jag hatar mig själv och min egoism. Varför håller jag på såhär och följer dessa tankar om att skada mig själv, när jag vet att jag skadar väldigt många andra samtidigt? Mina två underbara familjer, mina vänner? Jag vill bara få mina närmaste att må bättre, men det blir raka motsatsen när jag förstör mig själv. När jag har insett dethär nu, varför kan jag inte bara sluta? För om jag mår bättre kommer andra också göra det. Jag kan inte sluta! Jag kan inte komma ur mina tankar om att jag måste straffa mig själv för att andra mår sämre, jag tror att jag började inbilla mig det för flera årsedan och det har gått för långt nu så jag tror att det är sant, att jag kan ta andras olycka och dåliga mående och placera det i mig själv så att dom kan må bättre...

det låter så jävla sjukt. Och jag förstår inte varför jag öppnar upp såhär jävla mycket. Tänk om nån får reda på detta? Jag har känt en sån stark dragningskraft till att skära mig igen. bara ett litet sår, det finns ingen skönare känsla i hela världen. Men jag tror att det som hindrar mig är att det är för synligt, och jag vet vilka jobbiga reaktioner det kommer bli och hur stämningen och relationen till alla hemma kommer vara de närmaste veckorna.

men bara ett liiiiitet liiiitet sår! Gud! Det skulle bara reta upp mig efetrsom jag känner att jag vill hugga av hela min handled. Bättre att låta björnen sova, eller? Har en känsla av att ju längre jag väntar, desto värre kommer det bli. För jag vet att det kommer hända någon gång, bara inte när. Men det går fan inte hålla emot föralltid när allting bara byggs upp...

Jag har ätit på tok för mycket idag. 1 avocado, 2 kokta ägg på macka (spydde), 1 tomat & I tallrik lättfil. Varför liksom? :O jag hade ju gått ner så mycket från igår. och inte har jag rört på mig heller.
Problemet är om jag ska gå ner och köpa mat nu. Jag vill inte ha något hemma för det kommer gå helt fel och jag har redan så jävla ont i halsen sedan innan idag. Men min bror är hemma och han behöver mat. hur ska man klara sig på en hundring till imorgon?!

Blääää.
Varför ska jag äta om jag inte är hungrig? Det måste vara det idiotiskaste man kan göra. men när fan kommer den där hungerkänslan egentligen? Igår åt jag lite vattenmelon, annars har jag inte svalt nåt annat än vatten och kaffe på hela veckan, och ignen skillnad! Så varför ska jag förstöra domma 2 kg jag gått ner denna veckan och börja äta? För att jag är sjuk? Ofta, man måste vara smal först och det är jag så långt ifrån amn kan komma haha :P

Enda sura är detta med att inte göra någonting. Inte ta tag i någonting. Hemma från skolan fjärde gången idag denna veckan. Jag har vägt mig fyra gånger och lockat håret. Kanske borde slänga i mig något äckligt iallafall? Ikväll blir det patry och jag ska bli fuller och glader! Jävla fjortis känner jag mig som :P

Jag orkar inte! Jag vill gråta! Det vill jag ofta, men det händer ingenting. det är som att jag går och samlar och sparar alla jobbiga stunder när man bara ska släppa ut skiten egentligen och tar ut allt på samma gång någon gång ibland, omedvetet. För jag har försökt gråta så in i norden i två veckor nu, men det går inte! Jag kommer bryta ihop snart!

Jag är bara full av hat. Och sån är jag inte egentligen. Ska hela den här skiten ta slut snart? Det kanske är meningen att jag inte ska gråta, för att lura mig själv att vara tåligare än jag är, inbilla mig att jag har tjockare skinn? Jag tror inte jag varit såhär jävla nära att ge upp sen jag faktiskt försökte! och vad gav det att det inte gick som jag ville? Ingenting! Eller jo, dubbel trubbel. Helt i jävla onödan. Varför gav jag mig själv en ny chans? Varför skriver jag om detta? För att hjälp hjälper inte, varken från mitt eget håll eller nån annans.

ÅÅÅÅÅÅÅÅH!!! EN ENDA JÄVLA LITEN TÅR SKA LA INTE VA SÅ SVÅRT!?!?!??!?!?!?

Videon suger, men en av de finaste låtarna som finns med världens två vackraste röster. Hörde den för ett par månader sedan, och det är svårt att inte börja gråta eller bli deprimerad, men det är ju dom låtarna som ligger närmast hjärtat.
Rachael Yamagata & Ray LaMontagne - "Duet"

Hur an kan man gå 5 dagar utan mat utan att känna någon skillnad?
Jag hade svimmat två dagar om det var ett årsen. Konstigt tycker, jag får bara svindel men har exakt lika mycket energi. Haha! livet är gott ibland. Jag tror det är kaffet. Har man kaffe och cigg, behöver man iget mer liksom... :P

Jag tror jag har ätit alldeles för lite. Annars skulle jag inte gått ner tre kg på tre dagar. Jag får inte känna det som en kick, jag måste se det som något dåligt. Och börja äta mer?
jag har ätit, jag får inte i mig mer. Äta mer onyttigt och träna mer.
Haha ofta? Jag är ju skiiiitglad för dethär! :D

Tack gode gud för att jag fått min mens för första gången på ett halvår. Det här är ett tecken på att den nya medicinen har hjälpt, annars skulle jag nog begå självmord av den nyheten. Men jag är glad. Det är skönt att få känna sig frisk. Jag vill faktiskt ha barn någon gång!

Något konstigt var att jag drömde inatt att jag fick en dotter. Och ett tag efter jag vaknat märkte jag att jag fått tillbaka min mens :P
Hur overklig kan världen bli egentligen? :P

Jag har gått upp 3 kg :/
Jag måste sluta acceptera min kropp och sluta inbilla mig själv att jag inte har förändrats eller växt.
Tänkte försöka gå ner lite hälsosammare. Skippa allt onyttigt, utan att svälta. Istället för a-fil får jag äta lättfil t.ex. Så man kan gå ner en 5 kg sådär och bli lite nöjdare.
Samtidigt som jag verkligen inte vill trigga igång all skit igen.
Jag ska INTE köpa gymkort. En max två h promenad per dag får duga. Jag ska börja äta frukost, lite grann iaf. Och jag ska äta mig normalt mätt så man känner sig tillfredställd, därmed kanske jag kan minska på mina hetsät och spy-anfall. Börja göra saker om dagarna, till exempel gå till skolan och sluta inbilla mig att jag är sjuk :P
Så får vi se hur det går...
Farmför allt: dra ner på rökandet och alkoholen. Dricker ju nästan varje dag nu för tiden!