Du lämnade mig kvar med ett stort jävla hål. Farväl normala liv, jag kommer aldrig kunna få det.

För nu går jag runt och tänker på självmord. Jag får svindel. Jag spyr fast jag inte ätit något. Allt är bara mörkt och tomt och ensamt. Jag har nonstop panikångest typ. Det känns att det inte är en svacka man kommer komma ur. Nej, såhär kommer det se ut.

Jag pallar inte dethär längre.

I förrgår fick jag reda på en sak som gjorde att jag bara ville dö. Fick panikångest och hela skiten. När chocken precis gått över ströddes det salt i såret. Fy fan. Det här var grädden på moset på min depression. Är jag så jävla värdelös så man bara kan utnyttjas så?

Jag palla inte ens gråta eller vara förbannad. Jag ska bara vara imorgon för att folk ska få ha det bra på jul. Sedan får vi se vad jag gör. Fyfan jag vill bara rymma härifrån!

Jag har legat och vridit mig i ett antal timmar nu och nu är illamåendet snart borta. Fan jag hatar när man får uppstötningar av sig självt, då vet man att man ar någonting i magen. BLÄÄÄ. Jag hatar när det händer massa saker med magen som inte har hänt innan. Ett tag fick jag kramper, ett tag blev jag illamående för minsta lilla etc... Jag lyckas alltid tro att jag är gravid då haha :P

Men jag ligger på stort kaloriminus sen igår och jag känner hur det pumpar i lären - i min kropp är det ett tecken att man går ner. Jag är fan stolt, brukar alltid ha lördag som slappdag - då man får äta lite mer för det är lördag och det förtjänar man för man har kämpat i en vecka - men inte idag :)



Druckit en kopp kaffe och ätit en hel del sallad - men å andra sidan powerwalkat med en barnvagn i över en timme + att gått runt och shoppat julklappar nonstop (shopping förbränner mer än vad man tror) + att gå hem sen utan barnvagn men ändå snabbt. Fan vad duktig jag är. Och när jag kom hem från min kompis inatt satt hela jävla tjockisfamiljen och tryckte i sig varsin godispåse. Haha, det är inte svårt att vara smalast här :P

Men viktigast av allt - jag har klarat en hel dag utan att undra om jag ska spy eller inte. Fan. Antingen är det mina tabletter som börjar verka eller så är det att jag har kontroll över hur mycket jag äter och förbränner med massa kalorikollarprogram och behöver inte spy för jag vet hur jag ska ligga på undersidan :)

Kan inte sluta dunka kent

Fan. Har sovit exakt hela dagen. Flrsov mig till allting, och jag hade möte på BUP idag också, så jag missade att väga mig och får vänta till mellandagarna när jag ska träffa läkaren.

Missade glöggkvällen ikväll också, men det kanske är till en fördel? För vet hur dåligt jag mått sen av att dricka glögg vafan.

Men känner mig peppad nu. Har gått med i www.kalorier.nu, så nu får jag äntligen kontroll över hur mycket jag äter. Om jag äter högst 347 kalorier om dagen kommer jag väga 40 kg innan min 18årsdag som är i början av april. Bra va? Det är ungefär 3½ månad, om man orkar vänta så länge.

Nu ska jga ut och gå i en och en halv timme, det betyder att mitt kaloriintag för dagen blir 70, och det känns inte så farligt.

Måste börja använda våg också, en sån har vi hemma hos mamma så jag får anta och äta mindre nu till på söndag när jag flyttar hem.



Jag kan äta en sånhär om dagen ;)

Jag orkar inte mer. Jag har ingenting kvar förutom en stor jävla fettklump till kropp.

Nu har jag fått lite värmande kommentarer och jag känner mig lite bättre. Jag vet att det jag håller på med är fånigt och barnsligt, till och med jag själv förstår det.

Men låt mig säga såhär. När jag var liten blev jag mobbad, sedan flyttade vi utomlands och jag blev ännu mer utanför. Sedan när vi kom tillbaka var min självkänsla borta och har i princip varit sedan dess. Och helt plötsligt var man tonåring och allt, vill inte gå in på detaljer i risk att någon hittar hit som känner mig. Men jag har skadat mig själv på så många olika sätt att man inte kan räkna dem på fingrarna inklusive ett antal självmordsförsök.

Allting, allas elaka kommentarer, allt som har gått fel etc. har gjort att jag blivit sånhär. Jag går inte och ältar det förflutna, sånt är bara onödigt, men som en sa så formas man av vad som hänt innan i livet. Jag har problem att se något bra i framtiden.

Trots att jag har varit med om en hel del, mer än de flesta, är inte det mitt huvudsakliga problem. För det är ju st att jag verkligen inte kan tycka om mig själv. Det mesta som är positivt förvandlar jag omedvetet till negativt. Det är det jag är bra på - att trycka ner mig själv. Varför vet jag inte.

Och när jag berättar om detta är allt folk kan säga "du borde söka terapi". Jo tack, jag har gått i terapi sen jag var 13, till ingen nytta. För som det är nu så går det inte ändra på mitt självfortroende. Det går i några veckor men man hamnar alltid tillbaka i samma dynga.

Tro mig när jag säger att jag vill bli frisk, och just nu kämpar jag mer än någonsin för att uppnå det. Se ett ljus i denna oändligt långa tunnel. Jag vågar inte hoppas att det kommer gå, för statistiken säger att det inte kommer göra det, emn jag försöker verkligen.

Och maten och svältningen är bara ett annat sätt att ta ut min panik på, ett annat sätt att inte tänka på värre saker. Jag har aldrig brytt mig om hur stor jag var innan.

Där har ni det. Jag vet att det är svårt att förstå någon annan som inte känner likadant som en själv. Jag skulle tycka jag var töntig haha :P

Jag är så jävla nere idag. Vet inte varför. Jag får svindel fastän jag åt som en blåval igår. Jag mår illa och jag är låg. Jag skulle gå till bibblan och plugga men orkade inte ens det, tog bussen och orkade inte gå av. Jag vill bara ligga ner och gråta sönder men jag vet att om jag gör det kommer jag tänka självmordstankar igen.

Nu sitter jag här på bibblan och känner mgi ensammast i världen, har inte ens öppnat boken och jag har prov imorgon. Pappa tvingade mig att komma hem efter skolan för att äta. Jag har inte ens varit i skolan. Fanfanfan. Tror jag går ut för en smoke snart, sen kanske jag åker hem och sover istället.



Jag har en kompis som nyss gick in i en vinterdepression av ingen anledning, hon ligger bara i sin säng, äter inte, tittar inte, rör sig inte, bara sover och tänker. Det känns som att jag är påväg dit. Gud.

Har ni kännt att allt man gör är meningslöst för man ändå kommer försvinna? kan någon få mig på bättre tankar tack...

Denna medicinen. Fyfan vad trött jag är. Jag går runt som en zombie i skolan, kan varken ta in information eller tänka på något annat än att sova. Det är inte meningen att det ska bli så. Sover som en jävla stock på natten också och försover mig varenda dag.

Jag tycker inte dom hjälper mot ångesten. Jag får mer ångest av att tänka att jag måste ta piller mot det för jag ska vara så jävla speciell. Jag får mer ångest när jag inte orkar någonting - då trycker man ner sig själv ännu mer.



Jag ska träffa läkaren om två veckor, då kanske han kan ha lite förklaringar för mig. Gud.

Fan, enda jag tänkt på sedan jag kom hem är varm oboy. Fyfan va gött det hade suttit. Men det är så jävla frustrerande när man inte har någon våg, vetefan om jag har gått ner eller gått upp nu sedan i torsdags, vet inte heller om jag skule kunna unna mig en kopp varm oboy.



När jag var liten åt vi alltid det såhär tiders om året, när min familj fortfarande var en familj med båda mina föräldrar och det fortfarande fanns snö utomhus. Pappa tog med mig och mina ysskon och åkte pulka, sedan kom man hem till mamma och drack varm oboy och

Det kommer aldrig hända igen

Gud. Jag trodde jag klarade mig bra idag. Åt bara lite ananasbitar på lunchen, sen kom jag hem till mamma. Fan va dryg jag var som smällde i mig en hel apelsin, magen svälde och äcklade sig. Sen när jag kom hem brast det och jag gjorde det jag är bäst - hetsåt. Men jag kan inte njuta av maten längre, jag är bara koncentrerad på att jag ska bli så pass mätt att dte ska gå lätt att spy.

Men magen en svullen en hel dag efteråt ändå. Stack ut och powerwalkade i två timmar. Fan jag har ingen kontroll över mig själv. Imorgon tänker jag fanimig inte äta något :(



Men snart är det lov och då kan jag koncentrera mig på bara maten, har ett prov som jag inte får faila i övermorgon...

Jävla mamma ska agera igen. Nu har hon gömt vågen. Jag fick panik. Jag måste ju kunna väga mig! Hon går inte på argumenten "om jag inte får väga mig tänker jag inte äta något alls". Hon står likt förbannat och lagar mat i köket nu, jag känner mig redan spyfärdig även att jag inte ätit något idag, tänker gå ut och gå istället i det kalla vintervädret, så kan hon sitta och trycka i sig sin fläskfilé själv istället.



Jag känner mig elak. Förlåt.

Förlåt för jag inte funnits här på ett par dagar. Helgen förstör min plan. Man är inte stressad någonstans och hinner därmed tänka efter om man är hungrig.

Mina tabletter är inte rättvisa mot mig. För jag blir så trött och svimfärdig och det passar ju inte när man har lunch precis. Dessutom blir jag låg och det är verkligen inte bra för då måste man äta mer. I fredags var jag så pass låg och hungrig att jag åt. Och jag fortsatte äta, varför vet jag inte, dte smakade ju ingenting, men kanske för att få slut på hungerkänslan?



Tycker ändå att jag lyckades göra mig av med allt. Sedan var det ut och supa på tom mage, men jag mådde bra.
Igår lyckades få mamma att tro att jag ätit hennes fett tacos. Men alla mina feta vänner måste ju dra till donken, dom övertygade mig att äta 5 pommes! Vill inte tänka på det, blir så äckligt äcklad. Och det var min helg.

Jag är äckligast i världen. Varit så jävla nervös för min vägning. Idag fick ajg resultatet. 57.5? Fyfan vad jag inte vill leva mer, men det är ändå mindre än vad jag trodde. Men nu startar jag min plan. Nu har femman varit där i snart ett halvår. Den ska bort. Så jag börjar först med -10 kg. Inom två månader ska jag väga 47!

Sådär...
Jag finner det lättare än jag kom ihåg att det var. Jag har ätit en gurkbit och lite lite pepparkaksdeg på tre dagar. Och innan dess till underfär två veckor tillbaka var det knappt något heller. Och jag är inte minsta låg. Nej, jag mår så jävla bra, absolut ingen ångest! Visst att jag hade lite lågt blodtryck, men vem fan bryr sig? Jag ska bli så jävla smal nu biatches så ni kommer inte kunna se mig haha...



Här är en bild på gud :P Man är alltid såhär pepp i början, men jag vet vad som kommer hända med mig snart...

Självklart ska mamma agera nu-gör-vi-ett-nytt-försök igen. Efter mötet var jag så panikslagen, men jag vill inte bryta ihop. Jag åkte till en kompis och kom på andra tankar, hade bara önskat att hon velat veta vad som hänt eller så eftersom det syntes att jag varit ledsen. Nåja...

Självklrt ska min mamma ringa efter en timme: "kommer du hem snart så vi kan äta, du och jag och din bror. Det blir väl kul?". KUL!? Det är fanimig domedagen när jag måste sitta och äta med min familj! Jag kom hem tre timmar försent.
hon hade lagat potatismos och ungsstekt falukorv. Jag vågar inte ens tänka hur mycket kalorier det är. Men slickade bara på gaffeln, sedan åt jag en gurkbit och ett glas vatten.

Fan vad jag känner mig fel. Men ofta jag tänker äta? vad fan tror hon efter det jag sa på mötet? Så ska hon ta det personligt istället och ingenting duger visst för mig... ta det lugnt.Gudars.

Bläää. Mötet gick piss. Jag började lipa, jag lipar aldrig in public. Stör mig på att jag fick sitta där och bekänna alla mina problem inför mina föräldrar som bara tycker jag är egoistisk.

Men min nya läkare var en snäll man. Och han förstod. Fatta! Han kände igen sig och han ställde frågor som jag bara svarade ja på. Gud, jag vill inte att någon ska veta så mycket om mig. De kom överens (min psykolog, min läkare, min mamma och min pappa, inte jag!) att mina föräldrar ska hålla koll på vad jag äter igen. Men jag tänker fanimig inte bli något isolerat cp freak som bara kan vara ute i två timmar och måste gå hem sen för "mina föräldrar måste vara med när jag äter"...



Gud. Men Mr läkare förstod att mitt problem inte i grunden ligger i maten, jag råkade säga nästan allt till honom (i stora drag), så nu har den tönten gett mig anti-depressiva som jag måste ta tre ggr om dagen... Ofta jag tänker ta dom? Och jag bara satt och grät. Fan vad jag är misslyckad.

Fan. Klockan är över två. Jag kan inte sova. har suttit här och kollat på idiotiskt många bilder, youtubeklipp, bloggar som har med fucking eating disorders att göra.

Saken är att jag är så jävla känslig för allt som har med sånt som finns inuti kroppen att göra. Hur det fungerar. Så när jag läste om en tjej som dött av bulimi för hennes mage hade sprängts, kände jag för att svimma. Jag menar, jag svimmar av synen av mitt egna blod. Jag svimmade på första lektionen på biologin i nian när vi pratade om hjärnans funktioner. Jag svimmade när vi disikerade en räka på biologi på labben för ett halvårsen. (detta kanske förklarar varför jag måste gå och spy varje gång jag känner att jag har ätit, för jag vet allt detaljerat om matsmältningen, natur nörd ?)



Jag vill inte veta vad som händer i kroppen när man har en ätstörning. Då kommer jag fega ur min viknedgångsplan, agera pussy. Eller så kommer det göra det ännu lättare. För jag har bara att tänka på något av detta jag sett nu och jag kommer vara för illamående för att äta. Fyfan.

Måste sova, men är för nervös för mitt möte imorgon :(
Följ min blogg med bloglovin

Imorgon ska jag på BUP möte som varje vecka. Men nu är det första gången på snart ett halvår som mina föräldrar följer med. Fan att dom kommer få reda på allt, eller vad Anna Fitt-berg tror är allt. Den ragatan. Måste träffa en läkare också och väga mig och det har jag inte gjort på två månader. jag är så jävla rädd att jag håller på att skita ner mig. Skriver vad det visade imon.

har tre timmar håltimma imorgon så jag ska ta en riktig långpromenad. det finns ett ställe här med en halvtimmes lång uppförsbacke, bra för mitt feta arsle.

Jag måste lära mig att inse fakta. Att våga. Att våga titta på mig själv naken i spegeln, även om det är det äckligaste och jag kommer må sämst i världen. Jag måste våga väga mig så jag vet vad jag ska utgå ifrån, så jag vet hur mycket jag kan äta. Den dagen när jag kan acceptera mig själv. Den dagen.... Men jorden kommer hinna gå under innan :P



Förlåt för mina tråkiga bilder på bakelser, haha jävla fetto. Min mamma tycker om att baka och jag tycker om att fota det :P Nu ska jag ta min kopp silverte (varmt vatten hehe) och kolla på gårdagens gossip girl. Tjohej.

Jag vaknade och kände mig bra. Varken hungrig eller någonting. Drack ett glas vatten och fick största krampen. Sedan dess har man varit hungrig. Klarade att bara äta en tugga rivna morötter i skolan. Men nu har vi varit hos en familj och julbakat. Så har tagit några tuggor pepparkaksdeg. Fyfan vad jag är äcklig. Och det hjälper inte att vi har ett fullt kylskåp som bara skriker "kom och hetsät mig!". Fyfan vad jag hatar dethär, det är det jobbigaste som finns. är så jävla äcklad i magen, det ligger pepparkaksdeg där och förstör min kropp ännu mer! :(

Men imorgon har jag ingenting att göra och ingen att umgås med så då ska jag verkligen inte äta något. Det känns bra :)

Vafan lipa då? Här ska jag komma och agera psykolog till mina närmsta vänner varje dag och visa medlidande för deras små fjuttiga kärleksproblem! Det brukar bli så, att de öppnar sig för mig. För jag har sådan stor erfarenhet vad gäller psykologer och gå in i svackor. Jag är väldigt mån om mina närmastes hälsa, ingen förtjänar att må såhär och jag gör verkligen vad som helst för att de inte ska må som mig.

Men kom igen? Du mår inte dåligt av att du inte vet om du gillar honom eller inte? Du TROR att du mår dåligt - för att du inte vet något bättre. Jag blir så jävla pissed off! Kärlek är så jävla överskattat. Kärlek är det minsta man mår dåligt för. Kan inte en enda liten Nisse bara bita ihop och inte häva ut hur jävla jobbigt det är?
Tror du botten är nådd? Då kommer du inte överleva kära vän...

Jag har min V som jag träffar en gång i veckan. Han lever sitt liv och jag lever mitt, men när vi träffas är vi tillsammans. inga regler, ingen avundsjuka, bara intimiteten när man känner för den...

När ska jag hitta en vän jag kan öppna upp mig för? En riktig vän, inte någon medelålderskvinna i beige kofta som bara sitter där och tänker på hur mycket pengar hon tjänar? När ska någon förstå att jag inte klarar av det här fittlivet längre och varför? Finns det ens någon?

Jag måste härifrån. Här ger man hela sitt liv till människor och ställer upp så man nästan skäms för det. Det uppskattas inte och man får ingenting tillbaka. Allt folk bryr sig om här är sig själva. Jävla egofittor!

Jag har fått reda på en sak. Känner mig grundlurad, kan dom inte bara säga det på BUP och skaffa sig ett liv?
Det är ingen idé att spy när man har hetsätit. Kroppen tar tydligen upp alla näringsämnen direkt. Det är därför jag inte går ner i vikt fast jag spyr ca 2ggr om dagen...

I våras var mitt största problem med maten att jag inte åt något. Jag var anorektiker. Men man kräktes ju ibland ändå. Fittorna på BUP på anorexienheten fick mig att tro att man kan behålla maten högst en timme. GUD! Ett helt jävla halvår i onödan?



Jag måste sluta stoppa i något i min mun över huvud taget. Inte tugga och spotta ut maten, då råkar man svälja de viktigaste näringsämnena ändå. Utan avstå helt. Förra veckan åt jag inte alls mycket, jag tror jag gick ner något kilo. idag kände jag att det var viktigt att äta på morgonen (lättfil och kellogs special k som alltid) med tanke på mitt stora prov jag hade på morgonen. Men det var det sista jag ska äta denna veckan.

Jag skiter i hur svårt det blir. För det kommer det bli, jag omges bara av människor med den värsta sortens aptit, och de är också måna om att jag ska äta. Stå emot är inte det lättaste då :( Men vad fan, jag skiter i dom falska idioterna, och jag har ju mitt té hehe...

Fan vad jag bloggar idag då, men dethär är ju trots allt min riktiga dagbok. Téet har kallnat och det krampar i min mage.

Hade mitt kursprov idag och det är fanimig IG. Jag failar allting nu, hela jag är en fail. Jag får skylla på maten lite. Åt ingening igår när jag pluggade vilket resulterade i att jag somnade. Fick sitta uppe i natt istället och för att hålla mig vaken åt jag några russin och en apelsin. Pallade inte plugga färdigt utan skulle lägga mig. Men den jävla frukten gjorde att jag var för pigg, så satt uppe till fem inatt och bara glodde på dumma nattprogram på tv.

Vaknade av veckarklockan en timme efter jag somnat. Och dte är ju klart att man är hela jävla pisstrött då. 4½ sitta stilla i en stor sal med vakter. tro att jag somnade. Tro att jag inte kunde tänka på något annat än att jag åt för mycket filmjölk till frukost! Fan! det är klart att maten och vikten är viktigare än skolan, men just idag önskar jag att jag var så fet jag var för ett årsedan och la mina panikångester på pluggandet istället.

 

Någonting som stör mig är att man ska sitta i salen och skriva i 4 h. det är ingenting. Och man har lunch efter och det är inte längre tid än vad det dröjer mellan vad vanliga folk äter frukost och lunch. Men likt förbannat kom alla med varsin typ picknickkorg. Hur fan pallar ni? Ska ni skriva eller äta? Och godis? SÅ tidigt på morgonen? Jag önskar jag kunde spy åt er också, äckel...

Jag måste bli av med mitt kaffeberoende, kaffe är onyttigt. Så jag sitter här med en stor kopp varmt te med grädd-rabarb smak. Har aldrig varit en hejare på tedrickning, mår illa av lukten. Men nu när man försöker finna lugn är det rätt gött med något varmt som doftar gott - för det är allt te är. Det smakar inte ett jävla piss, bara som varmt vatten. Jag vill slänga i en klick honung i, men det är ju bara socker...



Nåja, det stillar ju min hunger, allt som är varmt håller jag mig längre på, eller det kanske bara är inbillning, men vad är då resten av mitt liv?

Igår var jag och min kompis i Göteborg och shoppade. Det var skönt att komma ifrån min hemstad ett tag, jag är så förbannat trött på allt som har med detta stället att göra. Vi gick runt i flera timmar. Jag tänkte att det var bra för min förbränning, men hon ville hela tiden gå och äta på Mcdonalds och det kan jag bara inte med... Fick lov att trycka i mig en vatten och en halv chicken wrap så hon inte skulle bli tjurig på mig. Och sedan var hela dagen förstörd för mig...

Nu har jag kommit hem från henne och till min lycka dröjde det inte länge innan jag var ensam hemma. Här hemma hos pappa är alltid kylskåpet fullproppat med saker man tycker om. Jag åt en tallrik fil och en ostmacka och drack ett glas minimjölk. Sedan kubbade jag upp till mitt och min lillasysters badrum och stannade därinne en timme som alltid.
Men känner att det inte hjälpte, jag är fortfarande lika uppsvälld och äcklig. ÅÅÅH! Kommer inte kunna koncentrera mig på att plugga nu :( Fan jävla fittkuk.