Jag orkar inte! Jag vill gråta! Det vill jag ofta, men det händer ingenting. det är som att jag går och samlar och sparar alla jobbiga stunder när man bara ska släppa ut skiten egentligen och tar ut allt på samma gång någon gång ibland, omedvetet. För jag har försökt gråta så in i norden i två veckor nu, men det går inte! Jag kommer bryta ihop snart!

Jag är bara full av hat. Och sån är jag inte egentligen. Ska hela den här skiten ta slut snart? Det kanske är meningen att jag inte ska gråta, för att lura mig själv att vara tåligare än jag är, inbilla mig att jag har tjockare skinn? Jag tror inte jag varit såhär jävla nära att ge upp sen jag faktiskt försökte! och vad gav det att det inte gick som jag ville? Ingenting! Eller jo, dubbel trubbel. Helt i jävla onödan. Varför gav jag mig själv en ny chans? Varför skriver jag om detta? För att hjälp hjälper inte, varken från mitt eget håll eller nån annans.

ÅÅÅÅÅÅÅÅH!!! EN ENDA JÄVLA LITEN TÅR SKA LA INTE VA SÅ SVÅRT!?!?!??!?!?!?