Ronja sover. Jag gråter. Jag vet inte vad som händer med mig? Jag har en så vacker dotter och en sambo jag är kär i och vi har det bra och allt men jag har ett tomrum inom mig som börjat komma tillbaka mer och mer? Jag förstår inte? Min kärlek till min flicka är mycket mycket mycket mer än tillräcklig för en anledning att vilja leva men jag har fortfarande en tanke som ligger kvar långt bak som får mig att undra om det här är allt? Och givetvis utvecklas det till "om jag är smalare så blir jag ännu lyckligare". Varför!? När i helvete ska dessa jävla tankar försvinna!? Jag är så trött på att relatera lycka med smalhet! ÅÅÅÅÅH!