Jag köpte nya träningskläder så jag kan springa ute. Tänkte testa imorgon bitti. Vill verkligen inte börja röka igen, men vill heller inte bli fetare än jag är nu heller. Inte tränat på 1½ vecka nu och det känns. Har börjat plugga på distans samtidigt som jag är mammaledig. Det är tillräckligt mycket att göra och ett heltidsjobb att ta hand om en unge, men jag ska fan i mig visa att jag klarar ännu mer. För att en gångs skull verka ambitiös? Saknar att ha någon att dela allt vad jag tänker med. Har börjat träffa ett par tjejer från föräldragruppen sen när vi var gravida. Trivs så underbart bra med dem. Tänker hela tiden att jag ska berätta om min blogg för dem. Men jag vågar inte, att någon jag känner ska se in i mitt innersta? Alla gånger jag brottats mot mitt liv här. Dessutom kan det finnas en hel del stötande texter längre bak i arkivet? Hade varit skönt ändå att äntligen ha någon som vet allt, någon verklig människa som jag vet hur den ser ut (inget illa menat till alla er underbara anonyma som gör samma sak som mig). Känns som att det är nödvändigt för att äntligen kanske lägga hela den där jobbiga tonårsperioden bakom sig. Jag vet inte, borde jag berätta?