Jag kom på en sak. All skit jag fått stå ut med genom halva livet har jag själv orsakat. Och för den sakens skull avskyr jag mig själv. Jag avskyr mig själv så jävla hårt. Det handlar inte om att tycka synd om sig själv, för då skulle man se sig själv som en likvärdig människa som förtjänar mer från andra, att man bryr sig om sig själv. Men jag tycker bara att jag förtjänar för många sömntabletter och lite sprit på den, eller en stor jävla byggnad som rasar över mig. För jag hatar mitt inre, mig själv, det som gör jag till jag. Vad det nu är - det hatar jag.

Detta tror jag har framkallat dendär tanken. "Varför skulle någon tycka om mig?". Alltså förstår jag mig inte på folk som tycker om mig, eftersom jag integör det själv. Jag skulle bli så glad om folk slutade bry sig, då skulle jag bara kunna försvinna, utan dåligt samvete.

jag försöker ro dethär inlägget i land, men jag kommer bara på mer att skriva och gråter en skvätt för att allt är så fucked up i mitt huvud. Så det får räcka såhär innan jag ligger på golvet och skakar som det brukar sluta när jag är inne på denna bloggen.